- Project Runeberg -  Tiden / Adertonde årgången. 1926 /
210

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1926 - Liljegren, S. B.: Människorättsförklaringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

210 g. B. LILJEGREN

Rousseau förnekar uttryckligen en ursprunglig individens rätt,
som denne skulle medföra vid sitt inträde i samhället och sedan
alltjämt bibehålla gentemot suveräniteten i staten. Någon absolut,
gnmdläggande rätt, som skulle vara bindande för samhället före
och oberoende av samhällsfördraget, finns enligt Rausseaus mening
icke. Tvärtom, individen måste ju avstå alla sina eventuella
rättigheter till samhället, han får ej bibehålla en bråkdel därav för sig
själv. La volonté générale är den enda källan till hans rättigheter,
samhällsviljan ensam är oinskränkt och uppdrar gränser för
individen. Även äganderätten vilar på samhällsfördraget, individen äger
och besitter endast i kraft av statskoncession och hans frihet
existerar blott i den mån de medborgerliga plikterna lämna någon
marginal för individuell vilja. Dessa plikter bestämmia^ av lagen,
de måste enligt samhällsfördraget vara lika för alla medborgare.
Detta är den enda begränsningen, praktiskt taget, som
statssuveräniteten vet av, och denna suveränitet behöver ej någon garanti
gentemot medborgarna.

Ifråga om detaljer så erkänner ju Rousseau t. ex. icke
religionsfriheten. Samhällets religiooi skall enligt hans mening fastställas av
suveränen — av vad slag denne än må vara — och den, som icke
ansluter sig till den vedertagna läran, kan bannlyisas, i vissa fall
t. o. m. straffas med döden.

Detta förhållande, den grundläggande olikheten mellan Contrat
social och La déclaration des droits de Vhomme, utesluter emellertid
oj rousseauskt inflytande på den senare. Denna definierar ju t. ex.
lagen såsom ett uttryck för la volonté générale. Suveränitetens
princip säges väsentligen vila hos nationen. Varje politisk
sammanslutning angives ha till ändamål att bevara människans
naturliga rättigheter. Allt detta bär i sin formulering en prägel av
Rousseau.

Härmed äro emellertid ej möjligheterna uteslutna att förklara La
déclaration des droits ur inhemska eller åtminstone europeiska
förutsättningar. Den historiska utvecklingen i Frankrike hade skapat
föreställningen om vissa okränkbara rättigheter, som på monarkins
grund och med en okränkbar monarkisk maktsfär skulle tillkomma
landets medborgare. I en synnerligen rikhaltig litteratur på
1780-talet sammansmältes dessa konstitutionella rättigheter, som ju
närmast gällde Frankrike och voro resultat av fransk historisk
utveckling, med naturrättsliga åskådningar till en föreställning om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:12:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1926/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free