Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1926 - Sköld, Per Edvin: Jordbrukets organisationsproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 FER EDVIN SKÖLD
medelstora jordbrukare att kunna fara till sammanträdena i
residensstäderna och i bristen på lokala arbetsuppgifter, ägnade att gripa
intresset. Efter omorganisationen 1923 är det ju meningen, att det
skall skapas underavdelningar ute i orterna, men intresset har,
åtminstone hittills, icke varit stort härför. Så ha vi Sveriges allmänna
lantbrukssällskap, som är organ dels för vissa hushållningssällskap
och dels, kan man väl säga, för storbruken. Vidare finnas de s. k.
lantbruksklubbarna, sammanslutningar mellan framför allt större
och medelstora jordbrukare och med beröringspunkter med de
danska landboföreningarna, fastän med mera inskränkt
verksamhetsområde på grund av att konsulentverksamheten här i landet helt skötes
av hushållningssällskapen. Dessa klubbar äro nog så livskraftiga på
sina håll. Enligt senaste uppgifter skulle medlemsantalet för liela
landet uppgå till mellan 7- och 8,000. Detta är i stort sett och med
undantag för ett par småbrukarföreningar i Kristianstads län allt
vad vi här i landet ha av jordbruksfacklig föreningsrörelse. Det
faller genast i ögonen, att under det de större jordbrukarna nog i
befintliga sammanslutningar förstått att skaffa organ mäktiga att både
påverka samhället och sammanhålla de egna leden, ha de egentliga
bönderna och småbrukarna icke förmått göra något liknande.
Orsakerna till att den stora massan av jordbrukarna icke kommit med i
föreningsarbetet framgå nog så tydligt av det föregående. Dels har
initiativet till sammanslutningen kommit uppe ifrån och ej från
bönderna själva. Det har ursprungligen varit ett slags herreklassens
filantropi liksom de s. k. arbetarföreningarna på sin tid — och det
är nu en erfarenhet, som man väl ändå har gjort i all
föreningsrörelse, att intresset endast kan skapas genom själ v verksamhet och
ej genom ett nog så välvilligt omhändertagande. Dels har
tyngd-imnkten kommit att ligga på omvårdnaden av det större jordbruket,
vars förhållanden inte utan vidare kunnat överföras till jordbruket
i allmänhet. Framhävandet av spannmålsodlingens till avsalu
betydelse med den därav följande tullpolitiska inriktningen samt de
ledande krafternas allmänpolitiska högertendenser, har därjämte
bidragit till kallsinnigheten från jordbrukarnas djupa led.
Vad som alltså behöves för att skapa den organisatoriska
påbyggnad på vår jordbruksnäring, som består i organiserad samverkan
till produkternas avyttrande och förnödenheternas anskaffande, är
av jordbrukarklassens egna ansträngningar uppbyggda fackliga
massorganisationer, inriktade på de olika jordbrukstypernas särskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
