Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1926 - Cederblad, Nils: Befolkningsfrågan i Sverige under äldre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEFOLKNINGSFEÅGAN I SVERIGE UNDER ÄLDRE TIDER 229
landet på åtskilliga ställen lider uppå nödigt arbetsfolk till att
bringa lantbruket i behörigt tillstånd, få skatte- och
kronohemman klyvas i sex, åtta ocli mindre delar, blivande dock en slik
klyvning ej tillåten, då den, för vilken klyvning åstundas, ej vill träda
i giftermål’\ Den som själv ägde någon hemmansdel eller hade ett
stadigvarande hantverk, kunde få gifta sig redan vid 18 års ålder.
I början av 1770-talet tillgrep man än radikalare utvägar för att
främja nyodlingen och därmed folkökningen. Då stadgades det, att
varje nybyggare på kronojord skulle under de två första åren utfå
tilldelning av råg och befrias från skatt under sex års tid; hade man
mer än fyra småbarn, blev spannmålshjälpen större. Skattefriheten
utsträcktes snart till att omfatta alla hemmansägare, torpare,
soldater, båtsmän och deras vederlikar, så länge i familjen funnos
minst fyra barn, av vilka det yngsta ej nått åtta års ålder. För
att få bukt med den höga dödligheten sökte man reformera
medi-einalväsendet. Provinsialläkare och barnmorskor skulle utses och
väl avlönas, lasarett och sockenapotek upprättas. Prästerna borde
vid universiteten gå igenom en mindre kurs i medicin för att var
och en i sin församling kunna hjälpa till med sjukvården, särskilt
då landet hemsöktes av epidemier. Även om det brast åtskilligt,
när alla dessa reformplaner skulle sättas i verket, saknades dock ej
den goda viljan.
Ytterligare från ett håll rönte frihetstidens befolkningspolitik
anslutning, nämligen från kyrkan. Under denna tid nådde den
gammallutherska ortodoxin sin kulmen i yttre maktställning. När
storhetstidens envälde bröts, rubbades föga kyrkans ställning. Inom
riksdagen kunde prästerståndet bevaka kyrkans intressen med
tillräcklig kraft och en rad med dugliga kyrkofurstar, t. ex.
ärkebiskopssläkten Benzelius, satte sin prägel på tidens andliga liv. Den
protestantiska kyrkans ställning till befolkningsfrågan har i hög grad
bestämts av Luthers personliga åsikt, som han givit uttryck åt i
orden: ’’Om vi blott arbeta, kunna vi tryggt lita därpå, att vi
skola bli både klädda och födda." Det svenska prästerskapets
intresse för befolkningsfrågan var synnerligen stort; initiativet till
vår befolkningsstatistik togs på 1730-talet av biskop Erik Benzelius
och när statistiken sedermera blev fast organiserad, föll det tyngsta
arbetet på prästerna, som åtogo sig och fullgjorde det på ett
beundransvärt sätt utan att begära något som helst ekonomiskt
vederlag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
