Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1926 - Cederblad, Nils: Befolkningsfrågan i Sverige under äldre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEFOLKNINGSFEÅGAN I SVERIGE UNDER ÄLDRE TIDER 235
s. k. lantvärnet, som skulle skydda landet för anfall från Norge;
i tyfus och rödsot dogo under år 1809 33,000 personer.
Diagrammet visar, att denna tid bildade en vändpunkt i vårt folks historia.
De svåra missväxterna voro i det stora hela slut och växlingarna
mellan goda och dåliga tider bli ej längre så tvära. Utvecklingen
glider så småningom in på andra lugnare banor. Det kan därför
vara lämpligt att göra halt i redogörelsen för det svenska folkets
öden och i stället återupptaga behandlingen av de
befolkningspolitiska idéströmningarna under slutet av 1700-talet och början av
1800-talet.
Den befolkningspolitik, som här skisserats såsom den förhärskande
vid mitten av 1700-talet, behöll sin maktställning i stort sett orubbad
under hela detta århundrade. Det behövdes alldeles exceptionella
förhållanden för att förmå de tongivande politikerna att börja
jämka på maximen om största möjliga folkökning. Hungersnöden
åren 1772 och 1773 öppnade dock ögonen på de styrande och man
upptäckte, att befolkningsproblemet ej var så enkelt, som man
trott. I en förordning från år 1773, som karakteristiskt nog gäller
för Dalarna, ha nya tankar kommit till uttryck: "Genom ständig
hemmansklyvning ökas folkhopen utan att näringsfången tillika
tilltaga; ett sådant tillstånd måste nödvändigt till slut bereda alltför
många inbyggares säkra undergång, emedan det fast litet båtar ett
land, att folkets antal ökas, så länge ej tillgången på näringar, varav
uppehållet hämtas skall, jämt med folkmängden är i tilltagande."
Denna förordning är synnerligen intressant. Vilken skillnad mellan
andan i den och det förut citerade, 20 år äldre uttalandet: "Varest
folkrikhet är, där hjälpa ock alla näringsmedel sig själva."
Förordningen är märklig även därigenom, att den klart uttrycker den
åskådning, som skulle bilda grundtemat i Malthus’ befolkningslära,
och detta tre år före Adam Smiths framträdande och 25 år före
första upplagan av Malthus’ berömda skrift "An Essay on the
Principle of Population". De 1773 väckta nya tankarna dogo ej
ut utan återkommo med för var gång allt större styrka.
Missväxterna på 1780-talet gav ny fart åt diskussionen; i ett utlåtande
från år 1786 skriver kammarkollegium, att folkhopens förökande
vore ett rikes väsentliga styrka, endast när tillväxten vore en följd
av näringsmedlens utvidgande. När folkökningen berodde på andra
orsaker, kunde de medel, som blivit använda till dess skyndsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
