Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1926 - Cederblad, Nils: Befolkningsfrågan i Sverige under äldre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEFOLKNINGSFEÅGAN I SVERIGE UNDER ÄLDRE TIDER 237
ej gick att förneka. Från olika trakter av mellersta och södra
Sverige rapporterades uppkomsten av ett talrikt jordbruksproletariat,
rekryterat förnämligast inom backstuguklassen. Denna
samhällsklass utgjorde en social nybildning från tiden omkring sekelskiftet.
Orsaken till uppkomsten av denna befolkningsgrupp är i första
hand att söka i den starka folkökning, vilken, såsom i det följande
skall visas, inträffade under tiden efter år 1810. En hel del ungt
folk, förnämligast ur tjänsteklassen, såg sig nödsakat att i sin
strävan efter ett eget hem nöja sig med en backstuga, som kunde
erhållas för en ringa penning. Men backstugorna spelade också
rollen av en slags form för fattigförsörjning. Gammalt avskedat
krigsfolk, utarbetade tjänstehjon, avsigkomna individer och annat
undermåligt folk fingo ofta en tillflykt i en backstuga för att ej
falla den ordnade fattigvården till last. Allmänt klagades över det
lättjefulla och lastbara liv, som fördes av backstuguklassen. Ur
social synpunkt tedde sig jordtorpsystemet mera förmånligt:
Torparen hade ett regelbundet arbete vid huvudgården och intresse
för att bruka den egna torvan. Nyodlingen under 1800-talet
uppbars i hög grad av torpsystemet och fattigdomen blev här ej så stor
som bland backstugufolken. De konservativa meningarna sågo i
den obegränsade hemmansklyvningen och jordavsöndringen en fara
för att den självständiga bondeklassen skulle gå under och
bondgårdarna bli lika fattiga och överbefolkade som backstugor och
torp. Häremot invände den liberala riktningen, att om blott
torparen eller backstugusittaren genom bondgårdarnas klyvning såg
en möjlighet öppna sig, att han genom strävsamt arbete kunde
bliva sin egen, skulle fattigdomen undvikas och i stället den
allmänna välmågan stiga. Befolkningsproblemet blev på detta sätt
hopkopplat med frågan om hela landets agrarstruktur, bondgårdar
eller småbruk. På dessa linjer fördes diskussionen fram och åter
under större delen av 1800-talet. Att närmare följa den böljande
debatten skulle föra för långt^); under den förra hälften av
århund-T’adet synes den konservativa riktningen ha dontinerat, men så
små-ningoiini trängde de liberala idéerna igenom. Härtill bidrog
svårigheten att kunna dels fixera den gräns i hemmansklyvningen,
som enligt konservativ åskådning ej fick överskridas, dels effektivt
En utförlig redogörelse för de befolkningspolitiska åskådningarna under
denna tid återfinnes i N. Wohlins avhandling ’’Den svenska
jordstycknings-politiken i de 18: e och 19: e århundradena’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
