Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1926 - Lindström, Rickard: Landstingsval och rikskurs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDSTINGSVAL OCH RIKSKURS 259
är det samma sak. Vänsterpartiernas enhetsfront förde Sverige in i
Nationemas förbund och sedan har det funnits ett i det väsentliga
enhetligt uppträdande från vänsterns sida i folkförbundsfrågoma
mot en i många fall motsträvig höger.
Det har existerat meningsskiljaktigheter mellan den borgerliga
vänstern och socialdemokratin i dessa frågor. Men i det stora hela
har vänstern dragit åt samma håll, under det att högern hävdat
andra huvudståndpunkter. Valrörelsernas gemensamma borgerliga
partibeteckningar ha icke betytt en gemensam borgerlig politik i de
viktigaste riksdagsfrågorna. Den principiella orimlighet, som
framstegsvänliga vänsterpartiers samverkan med konservativa
högergrupper vid valen inneburit, har sålunda, om man ser till den politiska
huvudlinjen, till stor del försvunnit vid frågornas handläggning i
riksdagen.
Det har dock funnits en sorts frågor, där en mycket bestämd
borgerlig riksdagssamverkan mot arbetarpartiet varit möjlig: de som
rört arbetslöshetsdirektiven. Härvidlag har det icke gällt de
grundläggande principerna för statens arbetslöshetspolitik; om dem har
egentligen ingen strid stått. De väldiga striderna ha blossat upp om
dessa principers tillämpning i vissa specialfall: då arbetskonflikter
pågått inom yrkesgrenar, där arbetslöshet förekommit och där
statlig arbetslöshetshjälp varit erforderlig. I grund och botten är det med
hänsyn till tvistefrågornas ur folkhushållets synpunkt bagatellartade
innebörd ganska märkligt att dessa ting åstadkommit så
öronbedövande verkningar. Säkert är att de politiska konflikter, som uppstått
ur dessa fall varit till vida större skada för en välbalanserad
utveckling än de eventuella risker, som sagts skulle uppkomma i händelse
uppgörelser hade träffats, som lagt balsam på såren. Här måste den
allvarliga anklagelsen resas mot den borgerliga vänstern, att den
brustit i fråga om en verkligt liberal behandling av tvistefallen. Vi
tänka därvid icke på behandlingen av de arbetslösa utan på
ärendenas politiska handläggning. Hänsyn bör naturligtvis tagas till den
helhetsverkan från sam_hällets sjmpunkt som en åtgärd kan
medföra. Alla faktorer måste vägas mot varandra. Den borgerliga
vänsterns klumpiga, opsykologiska behandling av t. ex. Stripafrågan,
förde den in i en återvändsgränd. Hr C. G. Ekmans politik var
värdig en polsk riksdag, icke en församling med det syenska
parlamentets traditioner. Politik vill säga att på ett lämpligt sätt
kombinera människors intresvsen och temperament, fördomar och känslor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
