- Project Runeberg -  Tiden / Adertonde årgången. 1926 /
271

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1926 - Wigforss, Eva: Kris och planmässighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kris och planmässighet 271

Keynes och Hawtrey som lida av denna förlåtliga brist utan också
Mitcliells standardverk om kriserna. Det kan ju vara av intresse
att se, hur Schumpeter menar att en sådan kristeori bör ta sig ut.

En mjoitenhet representerar en viss köpkraft, men på samma gång
är den bevis på en lämnad tjänst. Under högkonjunkturer skapas
nytt, utvidgningar och nyanläggningar göras. Dessa betalas endast
till en del med resultatet av förut utfört arbete. Företagaren får
kredit i banken. Ny köpkraft skapas då, som endast till en del
motsvaras av sparmedel. Till en del saknar den en legitimering i förut
utfört arbete. Varumängden är densamma som förut men
köpkraften större. Häri ligger förklaringen till prisstegringen, som sedan
skärpes genoan spekulation. Och förklaringen till depressionen ligger
i de på så sätt producerade varornas framträdande på marknaden.
Eftersom i dessas pris ingår en profit måste summan av deras pris
vara större än den i högkonjunkturen nyskapade köpkraften.
Därför blir depressionen starkare än expansionen. En del av
bankkrediten måste betalas tillbaka, vilket bidrager till minskning av
betalningsmedel. Någon skillnad mellan varor och penningmängd
finns alltså inte, om man ser till slutresultatet, men väl under de
år som ligga mellan expansionen och de färdiga varorna. Detta
tar sig uttryck i en kreditinflation i den uppåtgående perioden och
en kreditdeflation under depressionen. Från rent monetär synpunkt
är alltså ökningen i köpkraften den omedelbara orsaken till en
stegring i prisnivån. Men därför är det inte riktigt att kalla
konjunkturväxlingen ett rent monetärt fenomen.

Prisstegringen under uppgångsperioden tränger samman den
varumängd som går till de förutvarande innehavarna av köpkraft,
eftersom var penningenhet köper mindre än förut. På så sätt avskiljes
den del av produktionen, som behövs för nya industriella
kombina-tiooier. Detta är alltså den förut omtalade uppgift prisstegringen
fyller. Yad som i ett socialistiskt samhälle skulle åstadkommas
genom en centralbyrå, uträttas alltså i det privatkapitalistiska genom
en samverkan mellan företagare och bankvärld. Härvid äro
prisrörelserna ett viktigt medel. Prisfallets roll under depressionen å
andra sidan blir då att göra näringslivets alla grupper delaktiga av
vad som vunnits under den uppåtgående perioden. De som inte få
någon del därav bli de, som legat under i konkurrensen. En idealt
funktionerande centralbyrå skulle lösa denna uppgift oändligt
mycket bättre, men så länge den inte finns och inte anses möjlig, kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:12:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1926/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free