Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1926 - Severin, Frans: Arbetslöshet och arbetslön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 frans severin
Under antagande att lönestegringen var fullständigt allmän och
likformig, skulle kapitalet ingenstädes kunna fly till mera profitabla
placeringar, då sådana inte gåvos. Endast om man nått ned till en
produktivitetsgräns, där profit över huvud inte kunde uppstå, skulle
hinder för överflyttningen och sålunda varaktig arbetslöshet inställa
sig. Att å andra sidan denna överflyttning skulle ha blivit en mycket
smärtsam procedur på grund av bristande rörlighet hos
arbetskraften, samt att till följd därav en långvarig och omfattande
arbetslöshet skulle uppstå är en annan sak. Den uppstod inte på grund av
de i och för sig för höga lönerna, utan på grund av den genom
höjningen inträffade rubbningen och skulle så småningom utjämnas.
En annan sak är också, att kapitalbildningen genom den ökade
produktionen av konsumtionsvaror och följaktligen ökade förbrukningen
skulle nedgå, produktionsförbättringarna minskas och, om
folkökningen fortsatte, slutligen en lägre levnadsstandard för alla skulle
bli följden. Det blev ett i framtiden minskat välstånd men
näppeligen arbetslöshet.
För säkerhetens skull är det kanske motiverat att tillägga, att jag
naturligtvis inte föreställer mig att händelseförloppet i verkligheten
förlöper så schematiskt, som det här skisserats. Exemplen äro endast
hjälpmedel för förtydligande av en tankegång. Men i verkligheten
nedlägges ingalunda ett företag eller avskedas nödvändigtvis
arbetare därför, att räntabiliteten på grund av löneförhöjning eller andra
orsaker sjunker med en eller ett par procent. Måhända finnes det
städse företag, som just befinna sig på räntabilitetsgränsen, och som
efter en löneförhöjning inte avkasta någon profit alls. I de flesta
fall nedläggas sannolikt dessa rätt snart. Men ett sådant
nedläggande skulle dock förr eller senare komma även utan löneförhöjning,
eftersom kapitalet automatiskt söker sig till den mest givande
placeringen. Även från de bättre givande företagen, som dock fått sin
räntabilitetsgrad sänkt genom löneförhöjningen, skulle kapitalet så
småningom fly. Det är detta Gösta Bagge synes vilja inskärpa
genom betonande av tidsmomentets betydelse. Emellertid kan
tids-momentet även spela en annan roll, den nämligen, att när kapitalet
äntligen kan lösgöras, så ha löneförhöjningar erövrats även på andra
områden, varför den bättre placeringen inte längre står till buds.
Det är detta som fackföreningsrörelsen, dess ständiga strävan och
Gösta Bagge a. a. sid. 17 ooli andra ställen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
