- Project Runeberg -  Tiden / Adertonde årgången. 1926 /
293

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1926 - Eklund, Torsten: Strindberg och åttiotalets unga Sverige

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

strindberg och åttiotalets unga sverige ^ 293

här funnit en motståndare, som han icke skall så lätt få bukt med.
Men det är hans eget fel; varför har han i kvinnofrågan ställt sig
på en ståndpunkt, som för en frihetsvän och reformivrare är så
omöjlig att försvara?’’ På den artikel Likställighet och tyranni, som
Strindberg publicerade i januari 1885 i Ur dagens krönika, svarade
Branting med en längre uppsats, Strindberg och kvinnofrågan, i
marshäftet av samma tidskrift. ’ ’Sveriges för närvarande icke blott
i begåvning främste utan även i radikalism längst framskridne
författare har på senaste tiden råkat ut för det egendomliga ödet att
uppträda som reaktionär emot en vaknande frihetsrörelse", heter det
i uppsatsen. Strindbergs avoghet mot emancipationen härledes ur
hans rousseauanska ovilja mot kulturen, han såge i rörelsen en
överklasshumbug på modet och en tendens att framskapa onyttiga
kulturkvinnor, men gentemot detta pekar Branting på underklasskvinnans
ställning och prostitutionen såsom ofrånkomliga problem "under
nuvarande förhållanden", även om den definitiva lösningen kunde
komma till stånd först i socialistsamhället. Av samtidiga brev och av
framställningen i självbiografin märker man nu, hur djupt sårad
och uppretad Strindberg blev över dylika admonitioner och
rättelser: "Socialisterna kommo honom i ryggen, desavueradé honom,
kastade bort en då mycket stark kämpe, bara därför att han var
oartig mot fruntimmerna. Ett försök att punkt för punkt
vederlägga hans uppsats om kvinnornas likställighet eller tyranni
misslyckades och inskränkte sig till några oskarpa enstaka invändningar
och några glåpord. Då blir han först ursinnig och ser i kvinnorna
bara ett reaktionärt, själviskt, småsinnat parti, som ville söndra
för att härska, men han trj^cker ner sina lidelser och erövrar lugn
för att undersöka innan han fäller". Men när hans nästa bok
Utopier fortfarande mottogs med reservationer, brast tydligen tålamodet
för alltid och från Strindbergs sida var brytningen oundviklig;
den krisartade, rent abnorma stämning han alltsedan Giftasprocessen
befann sig i gjorde honom totalt oförmögen att tåla den minsta
motsägelse. I sin för övrigt så erkännande recension av Utopier den
16 december 1885 hade Branting anmärkt på några detaljer och
även här påtalat Strindbergs fixa idé om mannens slaveri
"oreson-ligare ju mer han finner sig inom framstegspartiet stå ensam om den.
Icke ens bifallet från reaktionen över denna hans ståndpunkt synes
kunna härvidlag öppna hans ögon". Strindberg greps nu, såsom
han själv uttrycker det, av "den dödligt sårades och duperades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:12:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1926/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free