Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1926 - Eklund, Torsten: Strindberg och åttiotalets unga Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 torsten eklund
synslöst, anlägger människor och förhållanden som rena fakta och
fenomen, som material att sovra och ordna för forskaren. Inga
program, inga partihänsyn få störa den rena undersökningen. I
Genvägar, som skildrar händelserna kring Giftasåtalet, bemöter Billgren,
alias Strindberg, folket, som vill inkorporera honom i partiet, med
ett kyligt: ’ ’Jag är ingen profet, har inte heller lust bli en martyr;
jag är forskare, kemist, och om min analys visar arsenik eller inte
är mig likgiltigt.’’ Han närmar sig här de idéer Zola framlagt i sin
Roman experimental, enligt vilken författaren skall studera världen
och människorna rent vetenskapligt. Vid denna tid framhåller
Strindberg ständigt sig själv som forskaren och sanningssökaren —
om han var det är ju en annan sak. Hade han förut fördömt konsten
ur det nyttigas synpunkt och funnit idealet vara journalisten och
litteratören, som ställer sig i de aktuella frågornas tjänst, så vill han
nu att författaren skall övergå i vetenskapsmannen. Förut hade
han vänt sig mot vetenskapen, när den icke direkt gagnar; ’’ att veta
det onyttiga är ont’^ deklarerade han i Likt och olikt (1884). Nu
åter heter det i företalet till Fröken Julie (1888) : ’’Min njutning
är att få veta något, att få lära något." Och han bekänner
upprepade gånger sin håg att "övergå till det lärda ståndet och lämna
belles-lettres åt ungdomen och damerna". — Detta steg tog han ju
under 90-talet. Ett på insikter i den moderna vetenskapliga
psykologin och naturvetenskapen grundat författarskap var Strindbergs
naturalistiska program i slutet av 80-talet. Och undersöker man de
bägge bevarade katalogerna över hans boksamlingar, som försåldes
1886 och 1892, finner man att det senare beståndet huvudsakligen
utgjordes av naturvetenskapliga, psykologiska eller psykiatriska
arbeten, medan det tidigare lika avgjort upptogs av historiska och
samhällsteoretiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
