Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1926 - Tiander, Karl: Rysslands journalistik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
karl tiander
Ännu 1812, när regeringen vill skapa ett organ för patriotismens
stimulering, grnndas icke en tidning, utan tidskriften Syn Otetjestva
(Fäderneslandets Son). Denna tidskrift levde ända till 1861, då den
indrogs, men återuppstod i form av en daglig mycket populär
tidning, men därom senare.
Under ryska journalistikens första skede spelade tidskrifterna en
större roll än tidningarna. Samhället var ännu icke moget för
dagliga tidningar. Men regeringen hade redan fattat sin uppgift, som
det anstår en absolut monarki: att kväva det fria ordet och att
sätta de bångstyriga journalisterna bak bom och lås.
II.
DE STORA REFORMERNAS EPOK — EN BESVIKELSE.
Vid varje ny tronbestigning ha folken trott, att de gå en ny, ljusare
framtid till mötes. I synnerhet verkade Alexander II :s
tronbestigning som en härlig soluppgång efter reaktionens mörka natt. I
förgrunden stod böndernas befrielse — en reform, som inledde och
möjliggjorde det ryska folkets andliga och ekonomiska utveckling
i dess helhet. Medan ryska kulturen hittills danats av adeln och
prästerskapet, så framträder nu det tredje ståndet, som framgår ur
den fria bondebefolkningen, och på 1890-talet även det fjärde
ståndet — arbetarproletariatet. Dessa samhällsförändringar verka
upplivande på tidningspressen, som fått en mängd tacksamma
diskussionsämnen och tillika en intresserad publik.
Det viktigaste stridsämnet efter frihetsreformen var
jordbesitt-ningsfrågan och ända till revolutionen 1917 var densamma ryska
rikets ömtåligaste sociala problem. Den latinska satsen ’^latifundii
perdidere Italiam’’ kan också användas på ryska tsardömet, ty hade
man 1863 icke försummat att förse de befriade bönderna med
tillräckliga jordlotter, som i sin tur skapat en klass av
samhällsbevarande smågodsägare, så skulle övergången från absolutismen till
demokratiska parlamentarismen försiggått mera jämnt. Nu däremot
befriades bonden juridiskt, men ekonomiskt råkade han snart i ett
ännu större elände än före reformen; den obetydliga jordlotten,
som belades med en betungande utlösningsskatt, det föråldrade
byalaget med årliga utlottningar av tegarna, den fullständiga renonsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
