Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1926 - Händelser och spörsmål - Svaghetstecken och krafttillskott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
Svaghetstecken
och
krafttillskott.
I och med Tysklands inträde i Nationernas förbund har
Locarnofreden slutgiltigt stadfästs och en fullständig
omvälvning i den europeiska politiken ägt rum. Det gångna
årets händelser ha icke jävat de förutsägelser, som gjordes
redan för mer än ett år sedan. Tvärtom ha de senaste månadernas tilldragelser
ytterligare accentuerat den utveckling som då syntes ha tagit sin början. Det
fransk-tyska närmandet har fullföljts och fördjupats. Något tvivel kan icke
längre råda om att freden vid Rhen är för överskådlig tid befäst. De faktorer,
som verkat i riktning mot ett samarbete över Rhengränsen ha tagit ut sin rätt,
och insikten om de gemensamma intressena har slagit en bräsch i den mur
av politiskt misstroende, vilken så länge hållit tvenne stora folk fjärmade från
varandra.
Från Nationernas förbunds tribun ha Frankrikes och Tysklands [-utrikesmi-]nstrar-] {+utrikesmi-
]nstrar+} högtidligen bekräftat viljan att glömma det förgångna, att se framåt
mot en tid, då samförståndet och endräkten utplånat de djupa spåren efter
världens fruktansvärdaste krig och högtidligen utfäst sig att av alla krafter
arbeta för att befästa freden. Stundens retorik betyder föga. Det är det
faktum, att dylika löften kunnat avgivas av de an&variga ledarna för de bägge
ländernas utrikespolitik, som utgör det stora beviset för den genomgripande
förändring, stämningen undergått på bägge sidor gränsen. ’’Det faktum’’, för
att tala med Stresemann, "att Tyskland och dess forna motståndare i detta
ögonblick förena sig i det stora Genéveförbundet för ett fredligt och varaktigt
samarbete, är förvisso av en alldeles särskild historisk betydelse." Och i det
mästerliga tal, med vilket Briand hälsade tyskarna välkomna i Nationers
förbund förde han tanken till slut:
"Ej mera krig, ej mera våldsamma och blodiga avgöranden i våra tvister.
De ha förvisso icke försvunnit men hädanefter är det domaren, som fäller
utslaget. Såsom individer, vilka gå till magistraten för att få sina
mellanhavanden uppklarade, skola även vi ordna våra genom fredligt förfarande.
Bort med gevären, kulsprutorna och kanonerna! Plats för förlikningen,
skiljedomen, freden I–-
— — — Våra folk, herrar representanter för Tyskland, ha i fråga om
kraft, i fråga om hjältemod, inga fler bevis att lämna. Bägge två ha visat
hjältemod på slagfältet, bägge två ha skördat riklig ära i drabbningarna. De
kunna hädanefter söka andra framgångar på andra fält.
Tysklands inträde erhöll på detta sätt karaktären av en försoningsakt, en
liögtidlig (bekräftelse på Locarnofreden, inför ombuden från det femtiotal
nationer, som bilda förbundet. Locarnofreden inmonterades i
Genéveinstitu-tionen och erhöll dess sanktion. Och på Locarno och Genéve följde Thoiry,
ett nytt steg franiåt. I Thoiry var det Frankrikes och Tysklands särskilda
och omedelbara intressen, som inspirerade ett nytt försök att skrida vidare
på den inslagna vägen. Frankrikes finansiella svårigheter och Tysklands
ivriga önskan att se hela landet fritt från de allierades trupper utgjorde det
material, av vilket man hoppades kunna knyta nya samförståndsband. Och
ehuru svårigheterna visat sig vara många och blott kunna övervinnas genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
