Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Aspegren, Gillis: Den sociala olycksfallsförsäkringens organisationsproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SOCIALA OLYCKSFALLSFÖRSÄKRINGENS ORGANISATIONSPROBLEM 389
torde icke få den betydelse, man tror. Arbetaren godtager nog i
de flesta fall hellre en av bolaget erbjuden ersättning, även om
den skulle vara mindre fördelaktig än vad den rätteligen borde vara,
än han löper risken att avskedas av sin arbetsgivare, vars intressen
härvidlag sammanfalla med bolagets.
4. De kontrolhnöjligheter, vilka propositionen tilldelar
försäkringsrådet, äro visserligen värda allt erkännande men torde enligt
motionäremas mening icke i väsentlig mån förebygga de missförMU
tanden, som de förmena kunna bliva en följd av arbetsgivarbolagens
verksamhet.
Det särskilda utskoitt, dit propositionen för behandling hänvisats,
anför beträffande organisationsfrågan, att vissa olägenheter kunna
tänkas uppkomma genom medgivande av försäkring i
arbetsgivar-bolag, men att dessa icke kunna bliva av den betydelse, motionärerna
antaga.
Visserligen är icke den möjligheten utesluten, att bolagen med
hänsyn till delägarnas ekonomiska intressen ej skulle taga
erforderlig hänsyn till den skadades rätt. Men utskottet anser att, då
försäkringsrådet gives rättighet att till behandling upptaga vilket
försäkringsärende som helst — även sådana där ej klagan föres —
man erhållit ett medel till förekommande av dylika ojämnheter i
lagtillämpningen.
Utskottet finner å andra sidan starka positiva skäl för att
medgiva försäkring genom ömsesidiga sammanslutningar, bildade av
arbetsgivarna själva. Det måste anses såsom en ganska naturlig
utväg att låta dem, som hava att bära försäkringens hela börda
och vilka i allmänhet hava intresse av att tillgodose sina arbetares
bästa, själva, där de så önska, ordna och handhava försäkringen av
dessa arbetare. På grund härav tillstyrker utskottet förslaget.
Utskottets hemställan bifalles utan votering av första kammaren;
motionärernas monopoliseringsförslag däremot av andra kammaren
med ej mindre än 37 rösters övervikt. Vid sammanjämkning segrade
första kammarens mening.
1916 års olycksfallsförsäkringslag kan således beträffande
Otrga-uisationen sägas vara en kompromiss mellan arbetsgivarnas krav
på att, då de svara för försäkringens kostnader, själva få avgöra
i vilken av de konkurrerande försäkringsinrättningama de skola
hava sin personal försäkrad och arbetarnas uppfattning att
försäkringen bör vara centraliserad i en statsanstalt för att de
skadades rättigheter skola bliva opartiskt ;bedömda.
Av vad jag ovan framhållit torde framgå, att meningarna om
den lämpligaste organisationsformen redan 1916 voro mycket
delade. Säkerligen hade man även då känning av den olustkänsla,
som’ brukar vidhäfta varje lösning av kompromissnatur och av att
den organisation, som beslutats, endast blivit till för att ej
antagandet av lagen skulle äventyras och införandet i vårt land av em
modern social olycksfallsförsäkringslag ställas på framtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
