Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Aspegren, Gillis: Den sociala olycksfallsförsäkringens organisationsproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SOCIALA OLYCKSFALLSFÖRSÄKRINGENS ORGANISATIONSPROBLEM 391
Då emellertid ännu ett erfarenhetsår har lagts till det föregående
hava motionärerna med ett intressant och fullt vederhäftigt
siffermaterial kunnat styrka sina uppfattningar.
Även andra lagutskottet vid 1920 års riksdag finner, att den
ökade erfarenheten otvivelaktigt givit vid handen att betydande
olägenheter varit förbundna med den obligatoriska
olycksfallsförsäkringens uppdelning på statlig och privat verksamhet.
Frågans invecklade och grannlaga beskaffenhet utesluter i varje
fall, enligt utskottets uppfattning, ett omedelbart bifall till moh
tionema.
Vad som i saken förekommit motiverar emellertid, att det ånyo
väckta spörsmålet upptages till allvarlig undersökning^ som redan
vore igångsatt genom regeringens ovannämnda skrivelse den 31
januari 1920 till socialförsäkringskommittén. Dessutom hade båda
kamrarna hos regeringen anhållit om utredning rörande
åstadkommande av en enhetlig organisation av socialförsäkringens olika
grenar i syfte att åstadkomma förenkling och besparing i förvaltningen
ävensom största möjliga effektivitet av försäkringen. Vid en dylik
utredning måste ju även olycksfallsförsäkringens
organisationsproblem bliva föremål för behandling.
Socialförsäkringskommittén avgav i skrivelse den 29 januari
1921 förslag till vissa ändringar i olycksfallslagen. Här uttalades,
att kommitténs flesta medlemmar gåve sin principiella anslutning
till den uppfattningen, att ett system med riksförsäkringsanstalten
såsom ensam bärare av den sociala olycksfallsförsäkringen vore att
föredraga framför det nuvarande konkurrenssystemet.
Sedan komimittén för socialförsäkringens organisation, vilken
för-m^odades skola framlägga förslag till omorganisation av den sociala
olycksfallsförsäkringen, i sitt den 25 oktober 1922 dagtecknade
utlåtande angående frågan om nedbringande av
riksförsäkringsanstal-tens och pensionsstyrelsens administrationskostnader funnit det
ligga utanför ramen för det uppdrag, av vilket utlåtandet
föranletts, att upptaga frågor bl. a. rörande försäkringsrådets och de
ömsesidiga bolagens verksamhet och jämväl senare under hand
inhämtats att något förslag i organisationsfrågan icke vore att
förvänta från denna kommitté, upptog den s. k. statens
besparings-kommitté frågan om socialförsäkringens ekonomiska förutsättningar.
Vid 1924 års riksdag återkommo Aug. Ljunggren och Bernh.
Erikson med nya motioner om riksförsäkringsanstalten såsom
ensam bärare av den sociala olycksfallsförsäkringen.
De anföra bl. a. att denna fråga bör lösas för sig utan att
kombineras med andra socialförsäkringsfrågor; att av
arbetsgivarbola-gen endast några få kvarstå på den rena yrkessammanslutningens
grund, medan de övriga övergått till det vanliga affärsbolagets typ
och att således dessa bolag icke uppfylla de syften, som vid lagens
tillkomst gåvo dem existensberättigande; att försäkringsrådet av
brist på arbetskrafter icke förmått i önskad omfattning fullgöra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
