Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Aspegren, Gillis: Den sociala olycksfallsförsäkringens organisationsproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
GILLIS ASPEGREN
Vad nu angår Möllers kostnadsberäkningar kan jag nöja mig
med att framthålla att de stödja sig på en av alla erkänd,
synnerligen förtjänt sakknnskap på området, på en mångårig
erfarenhet om arbetets oitförande, oeh i fråga om försäkringsgörom-ålens
behandling även på en flerårig, specificerad arbetsstatistik. Man
känner i minsta detalj, vilka arbetsprocedurer som icke erfordras
i det nya systemet och har därför kunnat bortse från dem. De
övriga komma att utföras på samma sätt som för närvarande med
ett urval av den nuvarande vältränade personalen.
Från motståndare mot försäkringens monopolisering har gjorts
gällande att varje monopolsystem innebär en fara för slentrian
och dessutom blir det i sin praktiska verksamhet tungrott och
dyrbart. I detta fall kommer dock en dylik anstalt att omfatta
landets samtliga arbetsgivare, för vilka tagandet av försäkring icke
beror på frivillighet utan på tvång. De representera sålunda all
förvaltningskunnighet som finnes inom det enskilda näringslivet
och deras representanter i stämman hava möjlighet att där
oone-delbart och direkt giva sin eventuella kritik fritt spelrum. Denna
kommer givetvis därför att kunna spela i den mån det anses, att
premierna stegras på grund av bristande omtanke vid företagets
skötsel.
De olika försäkringsinrättningarna för olycksfallsförsäkringen
hava på grund av dennas obligatoriska natur icke något egentligt
anskaffningsarbete. Det som finnes och som består i att söka draga
en försäkringstagare från den ena anstalten och till den andra är
alldeles onyttigt och onödigt.
Sålunda undviker man agentkostnader, försvarsarbeten Oich
skriftväxling för att skaffa försäkringstagare, arbetet för regleringen av
växelverkan mellan den subsidära statsanstalten och
arbetsgivar-bolagen såsom anmälningar om arbetsgivares in- och utträde i
bolagen, ett vidlyftigt och dyrbart identifierings-, registrerings- och
utredningsarbete.
I ett monopolsystem får man fram stordriftens fördelar i fråga
om standardisering och specialisering i arbetet. Personalens
kvalifikationer kunna bättre avpassas efter arbetets art.
Befälspersonalen kan bättre utnyttjas, så att den användes till kvalificerat
arbete, och det mindre kvalificerade kan utföras av lägre
avlönad personal. De organisatoriska anordningarna kunna
fullkomnas och de redan befintliga bättre utnyttjas.
Till förmån för monopolsystemet utom besparingarna i fråga om
förvaltningen åberopas även att
1. samtliga skaderegleringar komma att ske efter enhetliga
grunder;
2. ett steg tages på vägen till förenkling och enhetlighet av hela
den sociala försäkringen;
3. arbetet på återställelsen av invaliders förvärvsförmåga kan
fullt systematiskt bedrivas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
