Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Hansson, Sigfrid: Svensk fackföreningsrörelse och socialism på 1880-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK FACKFÖRENINGSRÖBELSE OCH SOCIALISM PÅ 1880-TALET 417
fördelning av arbetets avkastning än för närvarande är fallet.
Såsom representanter för Stockholms samtliga arbetare, för de
till-bakasatta ooh förtryckta i samhället, ha de sig dessutom den stora
uppgiften ålagd att hävda jämlikhetens och solidaritetens
grundsatser och steg för steg söka tillkämpa alla samhällsmedlemmar fulla
och medborgerliga rättigheter’’. Majoriteten av centralkomonitténs
ledamöter anså^ sig likväl kunna acceptera de omtvistade uttrycken
i programförslaget.
Ute i vissa fackföreningar tog man emellertid icke saken lika
lätt. Där gjorde liberalerna ett stort nummer av densamma och
lyckades i några fall förmå fackföreningarna att vägra att
godkänna det nya programmet. Inom, bokbinderiarbetarföreningen
t. ex. reagerade man så häftigt, att man beslöt återkalla föreningens
oimibud i centralkommittén. Styrelsen hade varnat föreningen för
programmet, såsom varande ’’till sina tendenser alltför mycket
radikalt-socialistiskt" samt, "vad värre är, i ej ringa mån
inhumant". Särskilt hade styrelsen funnit anledning att opponera sig
mot, att man i ingressen "stämplat alla arbetsgivare som despoter
och förtryckare". Denna fackförening godkände i stället
programmet för Sveriges arbetarsamfund. Men den nöjde sig icke
därmed utan beslöt på förslag av sin för övrigt synnerligen skicklige
och kunnige ledare, Wilhelm Reslow, att i tidningarna
offentliggöra en så lydande protest:
’^Bokbinderiarbetarföreningen har, dels på grund av i tidningspressen gjorda
uttalanden, att Stockholms samtliga fackföreningar skulle vara besjälade av
en socialistisk anda, dels i anledning av den för närvarande på-gående s. k.
socialdemokratiska agitationsrörelsen, vid ordinarie sammanträde fattat beslut
att avgiva följande offentliga protest:
att Bokbinderiarbetarföreningen ej i Hngaste mån erkänner sig vara
solidarisk med socialdiemokraterna eller deras förbund, utan tvärtom i högsta grad
ogillar deras brutalitet samt våldsamma uppträdande;
att föreningen, som visserligen är representerad inom fackföi-eningarnas
centralkommitté, dock ej därför godkänner de beslut eller anordningar, som
vidtagas inom densamma av socialdemokraterna, vilka för närvarande därstädes
innehava majoriteten;
att, då bevisligen den socialdemokratiska kotteriagitationen endast skadar
den egentliga stora arbetarrörelsen, så uttalar Bokbinderiarbetarföreningen sin
allvarliga protest emot densamma, sådan den bedrives inom huvudstaden, samt
uttalar härjämte ett Giv akt! till samtliga fackföreningar att i tid söka hämma
den socialistiska rörelsen, därest vi som arbetare ej vilja se våra viktigaste
intressen i politiskt avseende åsidoskjutna till en dunkel framtid."
Vid denna tidpunkt lär endast en socialist ha funnits i denna
jämförelsevis stora fackförening. Det hör till saken, att de liberala
förmådde behärska densamma ända till år 1898, då den första
socialdemokratiska styrelsen valdes, och att "Arbetets söner" sjöngs
första gången i föreningen så sent som år 1899. Tre år senare
anskaffade föreningen en röd fana att bäras vid sidan om den gamla
vita och blå. Bland de fackföreningar, som ävenledes i det längsta
värjde sig för socialismen, märktes Typografiska föreningen.
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
