Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Jacobi, Alrik: Nattarbete och moderskapsskydd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
ALEIK JACOBI
hemställan. I en del fall har det uppgivits, att samtliga
avdelningar, vilka ha något större antal kvinnliga medlemmar, beretts
tillfälle att uttala sig i ämnet, i åtminstone ett fall har en
förtroendeman anordnat ett särskilt möte i frågan med de kvinnliga
medlemmarna i Stockholm o. s. v. Från ett av de fack, för vilken
nattarbetsförbudet har särskild betydelse, nämligen textilarbetarna,
ha representanter för de största avdelningarna beretts tillfälle att
personligen diskutera frågan med representanter för socialstyrelsen
och yrkesinspektionen och därvid framlägga sina egna och sina
kollegers synpunkter, vilka icke i något hänseende avveko från vad
som skriftligen framförts av förbundsstyrelsen.
IL
När nattarbetsfrågan nu åter står på dagordningen, är det
industriella läget och de därav beroende kraven på lagstiftningen i
viissa hänseenden väsentligen förändrade mot för ett tjugutal år
sedan, då spörsmålet om förbudet mot kvinnors nattarbete först
kom upp. En icke oviktig synpunkt var då, att ett
nattarbetsförbud skulle åtminstone i någon mån utgöra en hämsko på det
måttlösa övertidsarbete, som pålades de i allmänhet dåligt organiserade
kvinnliga arbetarna. Då lagen för kvinnorna stadgade minst elva
timmars sammanhängande nattvila, innebar detta, att
bruttoarbetstiden i varje fall icke fick överstiga tretton timmar. Genom
införandet av åttatimmarsdagen och den därmed sammanhörande
begränsningen av övertidsarbetet har denna synpunkt förlorat en
väsentlig del av sin betydelse. Lagens tyngdpunkt ligger nu icke
på punkten om nattvilans längd, utan dess förläggning: tiden
mellan kl. 10 e. m. och 5 f. m. skall under alla omständigheter vara
fri. Men just frågan om dessa tidsgränser har efter
åttatimmars-dagens införande blivit mera omtvistad än förr. Arbete på dubbla
skift, som tidigare kunde ifrågakomma endast inom sådana
industrier, där det arbetades dygnet runt, har efter den allmänna
förkortningen av arbetstiden börjat praktiseras även inom andra
branscher, där man på detta sätt trott sig kunna bättre utnyttja
befintliga maskiner och arbetslokaler. Och med alldeles särskild styrka
har denna tendens gjort sig gällande inom vissa industrier med
övervägande kvinnlig arbetskraft, såsom t. ex. textilindustrin.
Huruvida detta beror på tekniska orsaker eller därpå, att
arbetsgivarna här känna sig ha friare händer än då det gäller att
handskas med manliga arbetare, må här lämnas osagt.
I och för sig lägger nattarbetsdagen icke något absolut hinder
i vägen mot att kvinnliga arbetare kunna sättas på dubbelskift.
Tiden mellan kl. 5 f. m. och 10 e. m. utgör ju 17 timmar, och vid
■Washingtonkonferensen, där förslag förelåg om inskränkning av
dessa tidsgränser, avslogs detta just med tanke på att konventio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
