Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Linder, Erik: Ett rudiment i svensk näringslagstiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT RUDIMENT I SVENSK NÄKTNGSLAGSTIFTNING 429
ren förutom hittelön och vissa andra förmåner en fjärdedel av
nytt-janderätten (i guldgruvor, saltbrunnar och saltberg hälften), medan
jordägaren ägde företrädesrätt till de återstående tre fjärdedelarna.
Detta stadgades visserligen icke uttrj^ckligen men framgår av den
senare lagstiftningen. I 1741 års bergverksförordning erinras än
en gång oan andelsrättens uteslutande ändamål att befordra
malmfyndigheters bearbetande. Enär 1723 års stadga ej lade hinder i
vägen för jordägaren eller annan person att övertaga
upptäckarens andel i syfte ’’mer i uppsåt att utestänga andra och hindra
att ej något arbete må bliva anlagt, än i tankar att malmstrecket
med allvar eftersätta’’^), bestämdes i den nya förordningen, att
gruvbrytningen skulle påbörjas inom viss i lagen angiven tid efter
det tillståndsbeviset utfärdats. Jordägaren skulle därjämte inom
högst tre månader anmäla, om han ville begagna sig av sin
nyttjanderätt.
"Billighet och det allmännas nytta" ansågs emellertid kräva, att
upptäckaren erhölle ytterligare förmåner, varför 1757 års
bergverks-förordning fastställde, att denne skulle njuta hälften av
nyttjande-rätten och jordägaren hälften i såväl nyupptäckta malmfyndigheter
som i sönade äldre gruvor. Denna bestämmelse kan ej hava
tillkommit på annan grund än att de ovan refererade stadgandena i
1741 års bergverksföroirdning ej visade sig hava åsyftad verkan, så
länge jordägaren på grund av sin rätt till tre fjärdedelar av
nyttjanderätt en efter behag kunde besluta, huruvida arbete skulle
bedrivas eller ej.
I den närmast följande gruvstadgan av år 1855 delades
fortfarande ny ttj anderätten lika mellan inmutar en och jordägaren, som
därjämte erhöll flera nya förmåner. Dessa avsågo dock väsentligen
endast att skydda honom för allt för starkt intrång samt bereda
honom tillfälle att erhålla full ersättning för utlämnad mark och
åsamkad skada. Sedermera har vid skilda tillfällen förslag
framställts om inmutningsrättens borttagande och tillämpning av
grundsatsen om jordägarens uteslutande rätt till mineralfyndigheter å
lians mark, men utan framgång. Nu gällande lag har sålunda i
berörda del bibehållit bestämmelserna i 1855 års stadga.
Den historiska utvecklingen av andelsrätten är givetvis i och för
sig av underordnad betydelse för de rättigheter man bör tillerkänna
jordägaren i nutiden. I grunden är den endast en bekräftelse på
att bindande för en ny gruvlagstiftning blott bör vara en
egendomsrättslig uppfattning, som bygger på det svenska samhällets
nutida statsskick, nationalekonomiska intressen och
produktionstekniska förhållanden.
Kan det sålunda icke betvivlas, att den ekonomiska
företrädesrätt, som andelsrätten utgör, uppstått och bibehållits på grund av
1741 års bergverksförordning mom. 1.
’) 1757 års bergverksförordning, § 2,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
