Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Lindström, Rickard: Till det socialdemokratiska partiprogrammets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL DET SOCIALDEMOKRATISKA PARTIPROGBAMMETS HISTORIA 445
Tankegången är i huvudsak den naturrättsliga. Av de 10
punkterna i § 3 fäster man sig vid den åttonde, som med all kraft och
energi träder in för dem, som supa sig fulla och räka i polisens
klor för sitt fylleri. Även i detta något chockerande krav spårar
man emellertid den gängse rättvisesynpunkten, som framför allt
annat gav arbetarrörelsen på den tiden dess patos och lyftning.
Den 9 november 1886 antog Socialdemokratiska förbundet i
Stockholm, på samma möte där Hjalmar Branting invaldes i
Social-Demokratens redaktion, några programpunltter, som från denna tid
till den 11 februari 1907 hade sin plats i Social-Demokratens
vinjett. De voro byggda på Gothaprogrammet och hade följande
lydelse:
Arbetet är källan till all rikedom och all kultur, och hela vinsten därav bör
därför tillfalla dem som arbeta.
Lika och direkt rösträtt åt alla män och kvinnor från 21 års ålder.
Valdag på en söndag.
Enkammarsystem. Full demokrati.
Yttrande-, tryck-, förenings- och församlingsfrihet.
Religionen förklaras för varje människas ensak. Fullständig religionsfrihet.
Mellanfolkliga skiljedomstolar. Den stående härens avskaffande.
Kostnadsfri, obligatorisk och för alla gemensam undervisning i statsskolor.
Barnuppfostringsanstalter för medellösa i förening med fackskolor.
Kostnadsfri och offentlig rättsskipning.
Normalarbetsdag på 8 timmar. Skyddslagstiftning för arbetarna.
Skyldighet för staten att på ett humant sätt draga försorg om arbetarna
vid sjukdom eller olycksfall samt på deras ålderdom.
Staten övertager produktionen, d. v. s. jorden och alla övriga
produktionsmedel skola bliva allas gemensamma egendom.
Det kan ju synas underligt att dessa punkter fingo stå kvar
på Social-Demokratens vinjett ända till 1907, då faktiskt 1897 års
partikongress gjort rent hus med flera av deras icke hållbara
formuleringar. Hjalmar Branting förklarar saken på följande sätt:
’’En revision av de förra vinjettpunkterna i närmare anslutning
till detta program (1897 års) har länge varit tal om, mien har fått
anstå som en formell utsirningsåtgärd, med vilken icke särskilt
brådskade.––Den anmärkningen mot våra gamla vinjett-
punkter har haft ett fog för sig, att de väl innehöllo demokrati,
men ganska litet av socialism. Denna fanns bakom
inledningssatsen ’Arbetet är källan till all rikedom och all kultur, och hela
vinsten därav bör tillfalla dem som arbeta’, samt i den mycket
oförmedlat framkommande avslutningspunkten: ’Staten övertager
produktionen, d. v. s. jorden och alla övriga produktionsmedel skola
bli allas gemensamma egendom’. Båda punkternas formulering
kunna ge anledning till missförstånd och felslut, vadan den förra,
trots varmt försvar på grund av dess enkla agitatoriska kraft, icke
upptogs i 1897 års program, lika litet som den senare där ordagrant
återfinnes."^)
Hjalmar Branting, Tal och skrifter I, sid. 299 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
