Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Lundstedt, Vilhelm: Några drag ur internationell politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454f;
VILHELBI LUNDSTEDT
Förhållandet mellan verklighet och rådande föreställningar om
enskildas s. k. rättigheter.
Naturligtvis måste jag göra denna exkursion så kortfattad som
möjligt. Men å andra sidan är det nödvändigt, att jag tager med
så pass mycket, att det sammanhang, som jag just avser att
framställa, tolir tillräckligt klart.
Vi gå nu först till det, som här alltid giver det mest åskådliga
materialet: äganderätten. Om en person ärvt eller köpt en sak, så
blir han detta märkliga som kallas för ägare till saken. Vad anses
det innebära? Jo, genom att saken är min egendom får, bortsett
från undantagsfall, ingen annan mot min vilja taga den ifrån mig,
ty då straffas han för ingrepp i min äganderätt som tjuv eller
rånare. Min äganderätt till saken anses också vara grunden till,
att annan icke mc>t min vilja får begagna saken eller, om han
har den i sin besittning, icke får avyttra den. Handlar annan
så, då gör han också ett ingrepp i min äganderätt och straffas
för den skull för olovligt begagnande eller försnillning. På
liknande sätt, om saken skadas. Skadegöraren anses ha gjort ingrepp
i min äganderätt och blir för den skull skadeståndsskyldig.
Hela detta allmänt gängse betraktelsesätt är emellertid ihåligt,
i saknad av innehåll. Ty, antag att var och en av dessa
rättsregler icke gällde; antag att vad vi nu kalla tjuvar, rånare,
åverkare, försnillare etc. icke straffades och att skadegörare icke
bleve skadeståndsskyldiga, d. v. s. att alla djdika personer
riskfritt kunde utföra sina gärningar, vad bleve då följden? Jo,
att våldet, rofferiet och vårdslösheten hörde till ordningen för
dagen, d. v. s. att varje socialt liv vore otänkbart och att sålunda
även den sociala institutiom, som vi kalla äganderätt, vore
obefintlig. Denna äganderätt är mied andra ord intet annat än en
annan sida därav, att antydda regler för mjänniskornas
handlingssätt uppehållas. Äganderätten är helt enkelt blott en konsekvens
av dessa reglers uppehållande. Hur kan då ingreppet i
äganderätten, såsom det allmänneligen läres, motivei^a och rättfärdiga dessa
regler om straff och skadestånd? Äganderätten själv blir ju till
blott genom dessa regler! Den gängse läran kan därför icke
för-nuftigtvis förklaras. Ty dess kärnpunkt ligger däri, att den
ställer saken rakt på hm-ndet. Den låter följden av rättssatserna
utgöra grunden och upphovet till dem. Saken är den, att genom
antydda rättsreglers upprätthållande under sekler, ja, under
årtusenden och gencim känslan av den sociala nödvändigheten av att de
efterlevas ha människornas sinnen så att säga predisponerats för
handlingssätt, som stå i överensstämmelse mied de sålunda
uppehållna rättsreglerna. Denna predisposition — som, det skall visst
icke förnekas, är det nuvarande samhällets mest väsentliga
omedelbara grundval — är det bl. a. som kallas för det allmänna
rättsmedvetandet. Man tror att detta har på något sätt sin grund i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
