Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Lundstedt, Vilhelm: Några drag ur internationell politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA DRAG UR INTERNATIONELL POLITIK 455
människans natur såsom sådan, eller i vart fall har en av
rättsordningen själv oberoende existensgrund. Eättigheterna själva baserar
man sedan på rättsmedvetandet med påföljd, att man tror, att
rättigheter kunna existera oberoende av i landet uppehållen
rättsoa^d-ning och tror, att denna blott är något, som är till för att skydda
rättigheterna och avgöra rättighetskonflikter, samt att densamma
sålunda genomgående måste anpassa sig efter rättigheterna, sådana
som de på varje tid utformas av det s. k. rättsmedvetandet. —
Vad särskilt äganderätten angår, befrämjas detta falska
betraktelsesätt av en bristande analysering, om man så vill, av ordets
miakt över tanken. Det är ju allehanda fördelar som uppstå för
en ägare genom de olika rättsreglernas uppehållande; den fördelen
beroende på den regeln, en annan beroiende på en annan regel o. s. v.
Alla dessa fördelar har man kopplat ihop till ett enhetligt begrepp,
äganderätten. Att för bekvämlighets skull en sådan beteckning
användes både i dagligt tal och eljest; däremot torde intet behöva
invändas. Men så snart det gäller en saklig undersökning av
sociala företeelser, då är detta begrepp odugligt att operera med.
Otvivelaktigt har detta begrepps användande i vetenskapliga
diskussioner bidragit till skymmande av blicken för de bakom liggande
realiteterna och dymedelst till underhållandet av den
naturrättsliga övertron på rättigheter såsom tillkommande en person såsom
sådan, d. v. s. såsom varande någat annat än vissa tryggade
positioner^ uppkomna därigenom att vissa regler för mänskligt
handlingssätt uppehållas med oemotståndlig konsekvens.
Kanske blir för en eller annan det barocka i hela denna syn
på äganderätten tydligare, om jag ytterligare gör en utveckling av
saken. Som jag nämnde, är en ägare stundom nödgad att mot sin
vilja avstå från sin s. k. egendom. Detta är exempelvis fallet vid
expropriation. Men nu får ägaren ett anspråk på ersättning för
förlusten av sin "äganderätt’ \ Hur ser nu rättsvetenskapen på
grunden till detta ersättningsanspråk? Jo, man resonerar så här.
Ett ingrepp har skett i annans äganderätt. Genom detta ingrepp
lider han oförskyllt en förlust. Att icke låta honom få ersättning
vore därför obilligt, ja, en upprörande orättvisa. Åter igen ha
vi sålunda den vanliga rättslärda visdomen. Rättsregeln förklaras
med sig själv! Ty jag ber, att man vill observera följande. Om
icke denna regel om ersättning vid expropriation verkligen gällde,
då betydde ju detta, att egendomen i sådana situationer kunde tagas
utan ersättning, vilket i sin tur skulle betyda, att egendomen i
ex-propriationssituationer vore värdelös för ägaren. Kan nu billighet
och rättvisa fordra, att man skall betala ersättning för något
värdelöst, betala ersättning åt en person, som icke gör någon förlust?
Här föreligger sålunda samma kortsynta sätt att resonera, som
efter vad jag redan nämnt, behärskar det övriga området av
äganderätten. Man motiverar reglerna om straff för rån, stöld,
förskingring, åverkan etc., om skadestånd vid skadegörelse å annans egen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
