Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Lundstedt, Vilhelm: Några drag ur internationell politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458f; VILHELBI LUNDSTEDT
att samhället ;uppehåller sådana regler, att överenskommelserna
efterlevas, d. v. s. regler enligt vilka vissa för avtalsbrytaren
menliga konsekvenser äro oemotståndligt förbundna med avtalsbrottet.
Tag bort dessa rättsregler, och avtalets kraft vore också borta.
Nåväl, denna självklara synpunkt lämnar nu rättsvetenskapen
alldeles åt sidan och tror, att avtalet såsom sådant har någoai i sig
inneboende kraft, som ovillkorligen leder till dess rättsliga
giltighet. Alla de olika konstruktioner med vilka man under namn av
viljeteorier, tillitsteorier etc. söker närmare utföra saken, äro i detta
sammanhang av mindre intresse. Tankegångarna bottna i alla fall
i tron på att avtalets giltighet är grundat i det allmänna
rättsmedvetandet. En av dettas mest oomtvistliga satser skall just vara
den maximen, att löften och utfästelser skola fullgöras, att
avtalen ömsesidigt sUola hållas, d. v. s. att dylika handlingar såsom
sådana — d. v. s. oavsett faktisl^t uppehållen lag därom — äro
utrustade med rättslig kraft.
Om rättsmedvetandet såsom grund för rätt.
Men vad är det väl närmare för tanke, som ligger bakom allt
detta tal om rättsmedvetandet såsom källan för rättigheter och dessa
motsvarande förpliktelser? Jo, ingen annan än den naturrättsliga
åskådningen, att människan i sin natur har fått nedlagt ett
rättsmedvetande, universellt i den meningen att det i stort sett är
detsamma för alla människor. Detta rättsmedvetande skall vara
källan till icke blott subjektiva rättigheter utan jämväl till den
objektiva rättsoirdningen. Hos en av nutidens mest berömda
rätts-lärda uttryckes saken så, att rättigheterna och rättsreglerna hava
sin grund i naturen hos människan såsom varande en social och
förnuftig varelse. Låt oss något närmare granska ett sådant
påstående.
Vad som kan förstås med mänskligt samhälle kom väl icke ’’i
ett tag’’ neddansande från himlen? Alltså måste varelser, som i
sig buro frön till människor, om man blott går tillräckligt långt
tillbaka i tiden, ha vegeterat på något sätt iitan att leva i vad som
skulle kunna kallas mänskligt samhälle. Angiv nu någon som helst
utanför bibeln e»ch andra religiösa skrifter, d. v. s. inom
erfarenheten liggande grund för dessa varelsers mera förnuftiga och
sociala natur än exempelvis naturen hos apornas förfäder.
Människornas nuvarande förnuft och socialitet är intet som helst bevis.
Ben för människan utmärkande sociala naturen är uppenbarligen
blott en produkt av hennes liv under årtusenden i samhällen.
Varför skulle icke människans förnuftiga natur förklaras på samma
sätt? Det är ett blott godtyckligt påstående, att människomas
förnuftiga natur drev dem tillhopa att bilda samhällen. Det finns
icke någon saklig grund för antagandet, att människorna urprung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
