Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Lundstedt, Vilhelm: Några drag ur internationell politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA DRAG UR INTERNATIONELL POLITIK 459
ligen drevos att inrätta sig i samhällsliv av några andra krafter, än
dem s€im mänskliga varelser haft gemensamma med andra djurslag
— näjnligen instinkten, d. v. s. lusten till utförandet av sådana
handlingar, vilka enligt deras erfarenhet visat sig vara livsbevarande.
Sedan urminnes tider hava sådana instinkter lett till inrättande av
samhällen bland djuren. Det är vidare utom allt tvivel, att långt
innan vi hade några spår av det som kunde kallas mänskliga
samhällen, människans förfäder måste ha levt i andra
sammanslutningar, det ena slaget följande pä det andra. Genom en sådan
utveckling uppnådde människan gradvis den uppfostran, som
möjliggjorde för henne att sedermera grunda samhällen, som hade mera
likhet med, visserligen icke det moderna samhället, m^n med det
samhälle av människor eller i vart fall av människoliknande
varelser i förhistorisk tid, som vi genom vissa slutledningar kunna ha
någon aning om. Och vad som sedermera påskyndade
samhälls-byggandet för människorna var visst icke i främsta rummet
/ör-nuft^ utan ängest och fruktan för naturkrafterna, ävensom religiösa
och andra vidskepliga föreställningar, som rådde bland
människorna.
Se blott på något så relativt sent i utvecklingen som det äldsta
romerska samhället. Hela samhällsordningen var här baserad på
prästerskapet och vad de bestämde i egenskap av gudarnas
omedelbara representanter. Hela samhällsordningen var också till
väsentlig del blott ett system av regler för all slags vidskepliga
handlingar, genom vilka man ville tillförsäkra sig gudarnas välvilja
och bistånd och avvända deras ödesdigra vrede Oich onåd. Och
också efter det att den sociala ordningen hade övergått — ifrån
att hava varit en rent gudomlig ordning, en fas — till den mindre
omedelbart religiöst betonade s. k. ius — vad var väl denna ius,
denna rätt, i romarnas egna ögon annat än ett komplex av
övernaturliga krafter, vilka de trodde sig kunna behärska genom
uttalande av vissa formler eller genom handlingar, som utfördes efter
en viss ritual, stundom på en viss plats och viss tid och under
särskilda järtecken? Den romerske prätorn troddes genom sitt
imperium på ett särskilt sätt representera lagen, så att han kunde
igångsätta eller hämma dess hemliga krafter i konflikterna mellan
processande parter. Kort uttryckt, vad var väl samhällsordningen
i romarnas ögon också in i den klassiska jurisprudensens dagar
annat än ett uttryck för deras tro på trolldom och magi?
Man vill kanske nu framföra den invändningen, att
samhällsordningen hos ro»marna icke desto mindre förde rasen framåt och
gjorde densamma kapabel att utveckla en kultur, som i många
avseenden ännu väcker vår beundran. Detta är väl sant, men
odugligt som invändning. Ty vad jag här hävdar är endast, att
romarna alldeles icke hade förnuftet att tacka för sin ursprungliga
rätt. Att denna likväl utvecklades på så gynnsamt sätt till
nationens stärkande berodde på något, som var omedvetet för ro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
