Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Lundstedt, Vilhelm: Några drag ur internationell politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46f; VILHELBI LUNDSTEDT
iriiat en suggestiv kraft, som verkat på människornas sinnen som
en särskild eggelse till handlingssätt, vilka stå i överensstämmelse
med dessa rättigheters erkännande.- Framför allt bör man ha i
minnet, att de vidskepliga rättsföreställningarna varit till stotrt
gagn för de smärre nationerna, som i viss grad knnna sägas leva
under deras skydd. Såtillvida har natur rätt ens övertro här
medfört kulturella följder och sålunda varit nyttig. Men denna
nytta är ju, såsom det ständiga krigshotet visar, mycket
ofullständig. De s. k. rättsreglerna ha icke och kunna aldrig — såsom
’jU också några tusen års erfarenhet visar — få den tillbörliga
kraften. Ett auktoritativt genomförande av den nuvarande s. k.
folkrätten kan aldrig komma i fråga. De närmare skälen har jag
sökt utveckla i min kritik av det s. k. Genéveprotokollet, som jag
nu icke kan gå in på. Det allmänna medvetandet om brist på
konsekvens och om frånvaro av regelmässiga reaktioner mot den
s. k. lagbrytaren utesluter all möjlighet för ’’folkrätten’’ att
tillvinna sig nödig respekt och att, liksom den inamstatliga rätten,
rycka den allmänna rättskänslan med sig. Finnas för en stat icke
tillräckligt starka motstående intressen, då blir det de chimäriska
idéerna om statens absoluta rättigheter, som hävda sig utan att
modereras av några hänsyn till vad som är gagneligt för de bortom
landets gränser levande folken. Kränkes en sådan rättighet, då
är det visserligen, såsom jag antydde, ofta så att den kränkta
staten av motstående intressen ser sig nödsakad att uppgiva
rättighetens absoluta hävdande. Men det kan också hända, att
kränkningen väcker rättighetskraften i dess absoluta karaktär till fullt
liv. Och ve då människorna, även dem soan leva i det rättskränkta
landet! Ty, när dessa slumrande mystiska rättighetskrafter råka
i fullt fri funktion, då driva de ohejdat sitt spel, likgiltiga för
människornas öden, likgiltiga för om alla samlade kulturvärden,
hela människosläktets kulturvinster, skulle gå förlorade. Den
blodvåg, som nyligen sköljt över vår världsdel, vittnar om
sannfärdigheten i vad jag säger. Det fanns icke ett krigförande folk, som
icke besjälades av ivern att med blodiga vapen hävda rätten i
världen.
Kort saynnianfattning till förebyggande av missförstånd.
Till förekommande av missuppfattning av min ståndpunkt nödgas
jag särskilt framhäva följande. Naturligtvis är det av största vikt
för det allmännas välfärd, att de olika folken få, såsom det heter,
styra sig själva, härska över sina områden. (Denna önskan är
dock icke = en suveränitetsrätt.) Oundgängligt är även att
samverkan råder mellan de olika folken. Och sättet för denna
samverkan har sitt naturliga medium i statsfördraget, på alldeles
samma sätt som inom staten avtalet är det självfallna och främsta
omsättningsmedlet. Det blir därför ett strävansmål av utomordent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
