Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Lundstedt, Vilhelm: Några drag ur internationell politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468f; VILHELBI LUNDSTEDT
folket) för sonande av dess skuld. Denna metafysiska
antropomor-fering av staterna medför också, att enskildas handlingar
stundom kunna få de mest ödesdigra verkningar, berörande miljoner,
ja, miljarder av människor. För någo»t år sedan mördade en
handfull grekiska nationalister några italienska ämbetsmän, som ex officio
uppehöllo sig i Grekland. Men detta fick icke vara detta. Saken
behandlades som om Grekland hade kränkt Italien, d. v. s. som om
3 miljoner människor hade kränkt 40 miljoner. Och det var
därför mod stor svårighet, som en folkkatastrof kunde förebyggas.
— Sarajevomordet betraktades som serbiska nationens brott mot den
österrikiska och gav Österrike en synnerligen välkommen rättsgrund
för ett ultimatum med ty åtföljande våldsaktion mot Serbien. Denna
aktion drog sedan världskriget med sig. — Jag tillåter mig nu
fästa uppmärksamheten vid att Nationernas Förbund — vad
nyttigt arbete som än där bedrivits — icke på något sätt brutit med
utan tvärtom vill bygga vidare på nu antydda, lika stupida som
i sina verkningar diaboliska rättsföreställningar. Den härskande
folkrättsvetenskapen äti Nationernas Förhunds högsta ideella
auktoritet. Och denna vetenskap är fullständigt densamma nu som före
världskriget.
För det andra opponerar jag, i samklang med det nu sagda, emot
att betrakta vare sig statemas herravälde över sina respektive
områden eller staternas bundenhet vid ingångna fördrag såsom något,
vilket under närvarande förhållanden kan ur allmän social synpunkt
göra anspråk på att ovillkorligen upprätthållas. Ty så länge
det icke finns en verklig statsbildning, som förenar de olika
folken och som i sig innesluter möjligheten att på fredlig väg —
genom internatioinellt parlament och en sig därtill anknytande
internationell domstol — tillgodose en rationell maktfördelning mellan
dem och deras livsintressen, så kan upprätthållandet av vare sig
herraväldet eller bundenheten ifråga leda till en spänning, som måste
upplösas i krig.
Jag skulle också vilja nämna, att det enligt min mening är en
ren utopi att tänka sig ett världssamhälle framgå på basis av alla
folks likställighet. Först och främst är det icke möjligt, att
arbetet på en rättsreglerad statsunion skulle kunna omfatta jämväl
de mongoliska och andra färgade folken. Easmotsättningen är
för stark. Deras upptagande får bliva senare epokers
angelägenhet. Men också såvitt fråga är om en union av den vita rasens
folk, kan sådan svårligen tänkas frän början grundad på alla
folkens likställighet. På samma sätt som i den enskilda statens
historia demokratin icke varit det primära utan klassväldet, så torde
det också vara en psykologisk omöjlighet, att en världsunion skulle
kunna komma till stånd på annat sätt, än att en viss stat eller en
kombination av vissa stater tillägnar sig ledningen och uppehåller
denna, till dess att utvecklingen och nya förhållanden framdriva en
utjämning i maktfördelningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
