Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Nordström, G. Hilding: Några ekonomiska fakta rörande statliga nödhjälpsarbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474 G. HILDING NORDSTRÖM
under flera månader i sträck under år 1922. Sedan sjönk siffran,
men den var dock mycket stor ända fram till senvåren 1923 och
är fortfarande jämförelsevis betydande.
Man erhåller en föreställning om, vilka summ.or det här är fråga,
om siffrorna sammanställas med de i år publicerade officiella
uppgifterna rörande kostnaderna i vårt land för socialförsäkring
och samhällets försörjningsverksamhet under år 1925. Dessa
kostnader uppgingo nämligen enligt byråchefen Theofil Anderssons
utredning inalles till 254 milj. kronor. Statens anslag till de
arbetslösa under de senaste tolv åren ha sålunda krävt ungefär lika stora
beloipp, som stat, kommuner, försäkrade och arbetsgivare under ett
år fått betala för sjukkasse- och olycksfallsverksamhet,
pensionsförsäkring, vidare ett års arbetslöshetsåtgärder i form av statliga
nödhjälpsarbeten, ävensom alla kostnader för allmän hälso-,
sjuk-och fattigvård. Om man till äventyrs betraktar hjälpen till de
arbetslösa som en slags humanare form av fattigvård (problemet
har ibland även ställts på det sättet) må det vara tillräckligt att
erinra om, att totalkostnaderna för svensk fattigvård under åren
1911—1921 med inemot 50 milj. kronor understego de belopp, som
under en senare tioårsperiod åtgått i hjälp till de arbetslösa.
Det säger sig självt, att en så betydande extraordinär
kapitalförbrukning, som arbetslöshetsåtgärderna inneburit, kunnat medföra
vissa nationalekonomiska risker. Det är icke heller ovanligt att
även bland folk med ekonomisk och socialpolitisk inriktning
förspörja lamentationer över vådorna av en politik, som icke blott
medverkat till att stora belopp undandragits produktionen, utan som
även direkt främjat ett förslösande av miljontals kronor i
kontant-understöd åt de arbetslösa. Och dock är det faktiska förhållandet
detta, att endast en bråkdel (ungefär 21 milj. kronor eller cirka
15 %) av statens hittillsvarande arbetslöshetskostnader använts
till rena arbetslöshetsunderstöd, och att huvudparten eller över 130
milj. kr. åtgått till utförandet eller stödjandet av produktiva
nödhjälpsarbeten.
Då den följande framställningen förutsätter någon kännedom
hos läsaren om vissa av den statliga arbetslöshetspolitikens
fundamentala principer samt om de statliga nödhjälpsarbetenas
organisation, skall jag först söka att i korta drag klargöra några viktigare
delar av dessa ting.
Staten eftersträvar med den i vårt land förda
arbetslöshetspolitiken att genom såsom rationella ansedda åtgärder möjliggöra för
de grupper av arbetslösa, till vilka staten med hänsyn till sina
begränsade resurser inskränker sin hjälp, att kunna utan generellt
anlitande av samhällets fattigvård erhålla en nödtorftig bärgning.
Men samtidigt tillmätes den synpunkten avgörande betydelse, att
den undfångna hjälpen till sin art och omfattning ej får hindra
arbetskraftens yrkes- och platsrörlighet eller hämmande inverka på
den öppna arbetsmarknadens löneutveckling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
