Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Nordström, G. Hilding: Några ekonomiska fakta rörande statliga nödhjälpsarbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496 G. HILDING NORDSTRÖM
statens arbetsplatser. Med år 1924 inträder en verklig markant
förbättring, återspeglat i låga siffror för både arbetslöshetstyngda
komm-uner (215 st.) och omsättningen av arbetslösa på platserna
(6,000 man). År 1925 sjönk antalet kommuner till 114, .fördelade
på 20 län, och arbetarantalet ner mot ett par tusen man.
Sedan härmed redogörelsen avslutats för de kostnads- och övriga
viktigare synpunkter, som synts mig böra beaktas vid en
redogörelse för de totala kostnadernas delposter, återvänder jag till
frågan om hriittokostnaderna per effektivt dagsverke såsom uttryck för
arbetslinjens värde ur allmänt ekonomiska synpunkter.
Högsta genomsnittliga dagsverkskostnaden antecknades för år
1920 med kr. 14:23 och den lägsta för den första tredjedelen av
år 1926 med kr. 5:56. Genomsnittskostnaden 1918—1924 utgör
kr. 9:10. Dessa betydande differenser, som delvis förklaras av i
det föregående flera gånger omnämnda förhållanden såsom
löneutvecklingen, urvalet av arbetsobjekt etc., tarvar likväl ytterligare
några påpekanden. Statens nödhjälpsarbeten ha vid två olika
tidpunkter stått inför sitt definitiva nerläggande, nämligen 1920 och
1924, varom också blev nödvändigt att erinra i ett annat tidigare
anfört sammanhang. I första fallet bröts dock denna avveckling
genom att den stora ekonomiska krisen satte in, i senare fallet berodde
inhiberandet av åtgärderna på dels arbetsmarknadens försämring
i slutet av året och dels en av statsmakterna antydd åstundan, att
man icke borde helt avskafi^a den existerande
nödhiälpsorganisa-tionen utan att ha undersökt dess lämplighet jämväl vid
bem_äst-randet av mera normala tiders arbetslöshetssvårigheter. De
avvecklingsåtgärder, som vidtogos under angivna år, ha väsentligt
bidragit till de höga bruttokostnadema för åren i fråga och ha
följaktligen också hjälpt till att lyfta upp medeltalssiffran.
Men det finnes även andra fördyrande moment att erinra om.
Nödhjälpsarbetena kommo till utförande under en dyrtid med
exceptionellt höga priser. Den öppna marlmadens arbetsgivare skulle
förvisso ha eftersträvat att under en sådan period göra så litet som
möjligt och att till bättre tider uppskjuta så mycket som möiligt.
Samhället var nödsakat att gå den rakt motsatta vägen. Skulle
arbetena motsvara sitt ändamål, måste de igångsättas i vidaste
omfattning just under de svåraste åren. Och därtill under årstider,
då andra liknande arbeten i regel bruka ligga nere.
Tar man hänsyn till dessa omständigheter och även skänker
beaktande åt den synpunkten, att det var statens plikt att under
krisårens utomordentliga förhållanden ikläda sig kostnader för olika
slag av med arbetenas utförande förenade sociala åtgöranden, som
delvis icke behöva förekomma på den öppna marknaden, och å
andra sidan håller i minnet den i allmänhet låga lönenivån vid nöd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
