Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Petrini, Henrik: Realskolan som bottenskola på naturvetenskaplig grund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502 HENRIK PEfRlNl
Några nya lokaler behöva nämligen ej omedelbart anskaffas, ty
läroverksklasserna äro med sina 35 ä 40 barn lika stora som
folk-skoleklassema, och sammanslås folkskolans och realskolans lokaler
slipper kommunen bekosta eventuellt planerade utvidgningar av de
senare.
Beräknas övergångstiden till cirka tio år kan man hinna få
tillräckligt många kompetenta lärare. Utbildningen av dessa kostar
staten ingenting extra, medan staten gör en motsvarande besparing
på seminarierna, som antingen dragas in eller användas till andra
ändamål såsom kvinnliga gymnasier och småskoleseminarier.
Men vart skulle man göra av alla folkskollärarna? Den frågan
blev i princip besvarad redan då, när man ville draga in de högre
utbildade läroverkslärarna och ersätta dem med lägre utbildade
folkskollärare. Det förestår nämligen en ny lönereglering för
folkskollärarna, och man kan då som villkor införa samma bestämmelse som
införts för läroverkslärarna, nämligen den, att de skola vara
underkastade den förflyttning, som eventuellt kan krävas vid en
omorganisation. De äldsta lärarna, som bli pensionerade före
övergångstidens slut, behöva ej förflyttas. Antagligen komme en stor del av
de yngre folkskollärarna, särskilt de som tagit studentexamen, att
fortsätta sina studier och göra sig adjunktskompetenta, varvid
staten kunde tillmötesgå dem genom att bereda dem vissa lättnader.
En del av de övriga kunde användas vid läroverken till viss
tjänstgöring, en del förflyttas till folkskolor, som ännu icke hunnit dragas
in eller reformeras o. s. v.
Allt det där kan nog synas vara gott och bra, men blir det inte
för dyrt? Ingalunda! Det är en känd nationalekonomisk regel, att
det i längden blir dyrare att arbeta med dåliga maskiner än med
goda. Så är även förhållandet med undervisningen. Ett överslag
ger vid handen, att statens och kommunens sammanlagda utgifter
för ett folkskolebarn i Stockholm under tre års tid belöpa sig till
omkring 1,340 kronor, medan motsvarande kostnad för ett
realskolebarn under två års tid endast är 1,270 kronor, alltså 70 kronor
mindre. Härtill kommer dels att realskolelärjungen på dessa två år
har fått en högre utbildning än folkskolegossen på de tre åren, och
dels att den senare kostar föräldrarna ett årsunderhåll mera för
ett lägre bildningsresultat.
Realskolan kommer på detta sätt att erhålla en mängd lärjungar,
som ej ärna fortsätta där längre tid än till den skolpliktiga ålderns
slut. Då de i andra klassen av realskolan inhämtat mer än i
sex-klassig folkskola, kan det sättas i fråga att för dem, som blivit
uppflyttade till tredje klassen, upphäva skolplikten. Men den
fortgående samhällsutvecklingen ställer allt högre krav på individen, och
därför har man att räkna med att barnen i regel fortsätta även i
tredje klassen. Låt vara att barnen då få en enormt mycket bättre
undervisning än i en sju- ä åttaårig folkskola, så är det dock
samhällets skyldighet mot dem att vid organiserandet av undervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
