Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Thorsing, Oscar: Det nödvändiga kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET NÖDVÄNDIGA KRIGET
Av OSCAR THORSING,
C^tt freden mellan folken endast kan
yg tryggas genom kapitalismens avskaffande, är en åsikt,
^^ som ofta utvecklas i den socialistiska propagandan. De
socialdemokratiska partiemas faktiska hållning i den allmänna
fredsfrågan visar dock, att också om den nyssnämnda uppfattningen
är aldrig så spridd, hindrar detta dem icke att aktivt, ja
synnerligen energiskt deltaga i det direkta fredsarbetet inom det
kapitalistiska samhällets ram. Ligger det nu icke en inkonsekvens i detta?
Borde icke antingen fredsarbetet, som ju icke kan vinna sitt syfte
under det rådande kapitalistiska systemet, skjutas åt sidan eller
konsekvent erkännas, att kapitalismen icke utgör ett oöverstigligt
hinder för den mellanfolkliga fredens befästande och bestånd? Nej,
svarar mången socialist, ty medan vi hoppas att genom vår
verksamhet kunna förhindra ett nytt krigsutbrott, göra vi oss inga
som helst illusioner om möjligheten att häva de latenta
krigsorsaker och konfliktanledningar, som äro inneslutna i det kapitalistiska
systemet självt. Ett typiskt exempel på ett sådant resonemang
lämnar det upprop, som utsändes från Socialistiska Internationalens
sekretariat till tioårsdagen av världskrigets utbrott. Det heter i detta
manifest bl. a.:
... ’’Vi vilja icke lämna något tillfälle till samförstånd oförsökt.
Men vi veta, att det kapitalistiska intresset städse på nytt råkar
i motsättning till världens fredliga organisation, och att krigsfaran
skall finnas kvar så länge den kapitalistiska samhällsordningen är
bestående.’’
Och efter att ha påpekat de växlande medel de kapitalistiska
makterna kunna använda sig av för att ställa folken i harnesk mot
varandra, slutar uppropet med följande:
"Därför finns det ingen annan utväg än att utrota
krigsmöjligheterna: vi måste avskaffa den kapitalistiska samhällsordningen.
Arbetarnas herravälde i alla länder blir slutet icke blott på
exploateringen utan också på kriget.’’
En ganska avsevärd förskjutning har dock inträffat i
socialdemokratins allmänna inställning till fredsfrågan. Visserligen ha de
socialistiska partierna alltid varit militarismens och den krigiska
imperialismens fiender — Internationalens existens är ju redan den
ett bevis för socialismens strävan att motarbeta den ödesdigra
rivaliteten mellan länderna och förena folken i en kamp för
gemensamma mål — men den tonvikt, som lagts på det direkta freds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
