Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Thorsing, Oscar: Det nödvändiga kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
512
OSCAR THORSING
arbetet i förhållande till socialismens allmänna uppgift att kämpa
för den kapitalistiska samhällsordningens avskaffande har blivit
starkare. Före världskriget, om man undantager åren närmast före
dess utbrott, var nog tendensen i allmänhet den bland socialisterna,
att låta fredssaken helt uppgå i det allmänna socialistiska målet.
Arbetet för den kom därigenom att förlora i betydelse såsom
självständig uppgift. "Socialismen först, freden sedan’’, så skulle man
med viss rätt kunna uttrycka den tidens förhärskande socialistiska
uppfattning. Endast genom socialismen kunde den bestående
freden tryggas. Det gällde i främsta rummet att verka för
socialismens genomförande, därmed vanns också trygghet mot krig. Det
var många faktorer, som bidrogo till uppkomsten av ett sådant
betraktelsesätt. Europa hade under minst en generation åtnjutit ett
relativt lugn. Även om krigsfaran kunde te sig överhängande, var
det moderna imperialistiska kriget något okänt, ett begrepp, som
saknade det underlag av förfärliga erfarenheter, som sedermera
skänkte fredsaktionen sådan intensitet. De inre uppgifterna
fram-stodo som de mest trängande för de socialistiska partierna: kampen
för den allmänna rösträtten, för en demokratisk politisk ordning,
för en demokratisk beskattning, för sociala reformer, förenings- och
församlingsrätt etc. etc. Men därtill kom den i marxismen rotade
övertygelsen om det politiska skeendets nödvändiga bestämdhet av
det ekonomiska. Ett krig under den kapitalistiska ordningen var
en nödvändig följd av för denna specifika ekonomiska
förhållanden. För att förhindra kriget måste dessa sålunda förändras, vilket
betydde socialismens införande. Sådana tankar återkommo ständigt
före världskriget. I den resolution mot den stående hären, som
antogs av Internationalens kongress i Paris 1889 heter det i slutet:
...’ ’Kongressen uttalar vidare, att kriget, som är en
naturnöd-vändig produkt av de bestående ekonomiska förhållandena icke kan
definitivt försvinna annat än genom själva det kapitalistiska
samhällets försvinnande, arbetets frigörelse och socialismens
internationella triumf."
Vid Brysselkongressen 1891 antogs en resolution, i vilken
socialismen utpekas som den enda fredsvägen, det enda medlet att
avvärja ett världskrig. Vid kongressen i Stuttgart 1907 ägnades
frågan om socialdemokratins ställning till krigen en ingående
diskussion. "Dessa tillhöra kapitalismens väsen", heter det, "och
komma ej att upphöra förrän det kapitalistiska systemet upphört".
Likaså upprepas i en i Köpenhamn 1910 antagen resolution, att
krigen icke komma att försvinna förrän det kapitalistiska samhället
försvinner.
Trots den starka tonvikt, som lades på de i kapitalismen
inneslutna krigstendenserna, ser den socialistiska Internationalen sin
uppgift i att bekämpa dessa och rekommenderar som främsta medel
kamp mot rustningarna. I Köpenhamnsresolutionen uppträder
även kravet på obligatoriskt skiljedomsförfarande. Redan så tidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
