Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Thorsing, Oscar: Det nödvändiga kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r>É:T NÖDVÅNDIGA KRIGET 515
ding ett klart erkännande åt den utveckling som sålunda
försiggått. Tesen: kapitalismen är kriget, socialismen är freden, är icke
längre tillräcklig, förklarar han, ty vi veta, att ’’socialismens
förverkligande och fredens förverkligande äro tvenne lika viktiga
moment i klasskampen’’. Hilferding åsyftar icke blott att ge den
psykologiska förklaringen till den åsiktsförändring han konstaterar,
han vill även ge det faktiska objektiva underlaget för den nya
uppfattningen, dess innehåll. Han drivs där^dd till att förneka
riktigheten av tron på den nämnda, tesen. Den är icke blott otillräcklig,
den är helt enkelt felaktig. Detta utsäger han klart och tydligt i
en uppsats i "Die Gesellschaft":
"Det är oriktigt att förklara krigets avskaffande under
kapitalismens herravälde för omöjligt och avrustningens genomdrivande före
socialismens slutseger för en illusion." Den oriktiga uppfattningen
liar sin grund i det faktum, att man bortsett från kapitalismens
dynamiska karaktär. Man har såsom till kapitalismens väsen
hörande oföränderliga lagar uppfattat kapitalismens företeelser
under vissa bestämda utvecklingsiaser. Dessutom överser man allt
för lätt med det förhållandet, menar Hilferding, att
kapitalistiskt-ekonomiska lagar och tendenser, som närmast blott äro tendenser
hos kapitalistklassen eller deras härskande grupper, ingalunda
behöva omsättas i politisk verklighet. Kapitalismen har utvecklat sig
i de mest skilda politiska miljöer, påpekar författaren: "mellan
det feodala samhällets porer, på den asiatiska despotismens breda
bondeunderlag, under det absoluta kungadömet, i de konstitutionella
monarkierna, under tsarismen och i sovjetrepubliken liksom i de
moderna demokratiska republikerna". "Alla ekonomiska
förhållanden", betonar han vidare, "äro mänskliga, samhälleliga
förhållanden, ekonomiska lagar äro lagar om det mänskliga handlingssättet
och ekonomin är därför oavbrutet beroende av det medvetna
gestaltandet av samhälleliga förhållanden på politisk väg". Och han
tillägger:
"Nu är emellertid kapitalistklassen ingalunda ensam bärare av
de kapitalistiska staternas politik. Ty statsviljan är resultanten av
de olika, klassernas olika viljeinriktningar, de politiska partierna,
och i denna resultant blir arbetarpartiets bestämmande komponent
ständigt starkare . . . Även om det vore sant, att kapitalismen blott
ger upphov till krigstendenser utan mottendenser, sant, att
kapitalistklassen städse och överallt vore uppfylld av krigiska
strävanden — och det är säkerligen oriktigt — även då behövde sådana
möjligheter icke förverkligas i krig. Ty detta beror på de andra
klassernas politiska inflytande och framför allt på arbetarklassens
inflytande.’’
Hilferdings påpekande förtjänar förvisso understrykas. Den
föreställningen, att kapitalismen måste giva upphov till krigstendenser,
att de tillhöra kapitalismens väsen, emedan detta i sig innesluter
deras orsak och att människan icke kan göra sig till herre över dem,
är vill det synas lika oriktig som hindersam i det socialistiska freds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
