Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Undén, Östen: Ministerstyrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526 ÖSTEN UNDÉN
velat tillstyrka. Det är också tydligt. . / ’ (och här kommer K. U. in
på en annan synpunkt, varom mera nedan). I ett annat fall, där
liknande synpunkter gjort sig gällande, var dock förhållandet så till
vida annorlunda, att departementschefens tillvägagångssätt syntes
åsyfta ett utplånande av alla offentliga spår av vad i ett ärende
förekommit, i det att redan avgivna yttranden från ämbetsverk över
ärendet återtagits på departementschefens under hand framställda
begäran. Det var K. U. vid 1918 års riksdag, som framställde
ifrågavarande anmärkning och därvid anförde: ’ ’Vad utskottet funnit
särskilt anmärkningsvärt är emellertid det förhållandet, att beslutet om
bifall till ansökningen icke har fattats av Kungl. Maj :t i statsrådet,
utan av departementschefen ensam, på så sätt, att denne under hand
till t. f. chefen för intendenturdepartementet riktat en anmodan att
utlämna det ifrågavarande ullpartiet. Denna form för ärendets
behandling kan utskottet icke finna tillfredsställande. Frågan huruvida
och på vilka villkor utlämnandet borde äga rum, var otvivelaktigt
av den grannlaga beskaffenhet och den betydelse i övrigt, att det
enligt regeringsformens föreskrifter icke tillkommit departementschefen
att därom besluta; detta så mycket mindre, som vid ärendets
avgörande även sådana synpunkter ovillkorligen måste tagas i
betraktande, som ej falla under chefens för lantförsvarsdepartementet
prövning. Frågor av liknande beskaffenhet synas också regelbundet
liava handlagts i statsrådet.’’
Går man till riksdagsprotokollen, skall man även från de allra
senaste åren finna uttalanden, som helt förväxla faktisk och formell
ministerstyrelse och visa en rörande obekantskap med det
förhållandet, att föredragning i konselj ingalunda utgör någon garanti för
att ett ärende handlagts av samtliga regeringens ledamöter. Ett litet
exempel från 1926 års dechargedebatt är betecknande. Under
debatten om den anmärkning, som K. U. framställt mot chefen för
finansdepartementet för underlåtenhet att i konselj föredraga en anmälan
från Vin- och Spritcentralens jourhavande direktör, yttrade en
talare, medlem av K. U., bl. a.: "Ja, där är det, skulle jag vilja säga,
man skymtar denna ministerstyrelse, varom vi talat i dag. Kunde
det icke ha hänt, att, om detta ärende kommit under K. Maj :t,
finansministern, som ju någon gång plägat visa sig skiljaktig från sina
kolleger, skulle mötts av en annan uppfattning än sin egen? Skulle
det icke vara möjligt, att Kungl. Maj :t i samlat statsråd kommit
till en annan uppfattning f Talaren hade alltså den föreställningen,
att om finansministerns föredragningslista vid konseljen innefattat
en punkt angående skrivelse från Vin- och Spritcentralens
jourhavande direktör och departementschefen hemställt om skrivelsens
läggande till handlingarna, så hade ’’det samlade statsrådet"
ingått i realprövning av ärendet. Han reflekterade uppenbarligen ej
på frågan, huru omkring 500 ärenden skulle kunna realprövas
under den korta stund, en konselj räcker. Ej heller hade han klart för
sig, att frågor av den art, det här gällde, i praktiken näppeligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
