Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Undén, Östen: Ministerstyrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MlNlSTEUSTYEELSE 531
toges i statsrådsprotokollet, under det att redogörelse och
motivering framträdde såsom en från departementschefen emanerande,
men ej i konseljen föredragen framställning.
Enligt det system, som 1809 års grundlagstiftare införde, fanns
ett nära sammanhang mellan föreskriften om konseljbeslut och
statsrådsprotokoll, å ena sidan, och bestämmelserna om K. U:s
granskning av protokollen och om ansvar för statsrådets ledamöter
för givna rådslag, å den andra sidan. Ifall ett ärende avgjordes av
en departementschef utan föredragning i konselj och följaktligen
också utan anteckning i statsrådsprotokoll, bleve följden, enligt denna
tankegång, att K. U. ej med visshet finge kännedom om ärendet och
dess handläggning, varigenom åter utskottets och riksdagens kontroll
över regeringsledamötemas verksamhet bleve omöjliggjord. Det
får antagas, att det alltjämt är denna synpunkt, som tillmätes största
vikten från K. U:s eller dess enskilda ledamöters sida, då
anmärkning riktas mot ett statsråd för ministerstyrelse. Man skulle därför
kunna säga, att realintresset för dem, som numera vända sig mot
tendenser till ministerstyrelse, väsentligen är, icke att värna
konungens personliga makt gentemot regeringsledamöterna, icke heller att
värna den samlade regeringens inflytande gentemot egenmäktiga
departementschefer, utan att värna riksdagens och dess
konstitutionsutskotts kontrollmöjligheter över regeringen. Man talar om
ministerstyrelse på grund av vad som närmast framstår såsom
uraktlåtenhet att iakttaga en formregel rörande ett ärendes upptagande
i statsrådsprotokollet, men man siktar på vad som anses vara en
tendens att undandraga ärenden K. U:s granskning.
Det är utan vidare klart, att så länge det nuvarande systemet
med statsrådsprotokollen såsom register för regeringsbesluten
bibehålies, en uraktlåtenhet att i konselj föredraga ett ärende, som
enligt gällande bestämmelser bort där handläggas, utgör ett fel.
Någon gång förekommer ett dylikt fel, sannolikt i de flesta fall
beroende på förbiseende från vederbörande departementstjänstemän.
Något större intresse kunna dylika förbiseenden givetvis ej erbjuda
från konstitutionell synpunkt. Möjligen finns anledning att
tillmäta större betydelse åt sådana exempel på uraktlåten
protokoll-föring, där vederbörande departementschef medvetet och uppsåtligt
handlagt ett ärende på egen hand eller där han i varje fall efteråt
försvarar sitt förfaringssätt såsom konstitutionellt.
Det måste ju nämligen alltid finnas gränsfall, där en
departementschefs handlingssätt kan påverkas av hans uppfattning om
’lämpligheten av praxis’ utveckling i den ena eller andra riktningen.
Möjligheten till en principiell motsättning mellan departementschef
och K. U. är därmed given. Ifall K. U. i handläggningen av ett
ärende tror sig finna ett syfte att vidga området för
departementschefens formella allenastyrande eller utslag av en redan inrotad
praxis i denna riktning, kan K. U. finna skäl påtala förfaringssättet
ur mera principiell synpunkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
