Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Undén, Östen: Ministerstyrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINISTERSTYRELSE 533
karakteristiska i situationen däri, att den enskilde
statsrådsledamoten har usurperat någon makt för sig, på bekostnad av Kungl.
Maj :t i statsrådet, utan det är Kungl. Maj :t som anses ha åsidosatt
underordnade myndigheter. Anmärkningen brukar gå ut på, att
frågor icke i tillräcklig utsträckning remitterats till vederbörande
myndigheter före avgörandet, utan fått sin sista utformning på
grundval av antingen utredningar och förslag verkställda inom
departementet, och nedskrivna i promemorior eller andra dokument
som icke äro officiella ämbetsskrivelser, eller till och med utan
skriftligt underlag alls. Det klandervärda anses bestå däri, att
föredraganden icke vederbörligen berett ärendet, ty det står skrivet att
alla ärenden, innan de hos konungen i statsrådet föredragas, skola
genom nödiga upplysningars inhämtande från vederbörande
ämbetsverk av den föredragande beredas (regeringsformen § 10).
Det verkar i första ögonblicket överraskande, att en opinion kan
mobiliseras till förmån för ett utsträckt remitterande av
regeringsärenden, då man vet vilka olägenheter tidigare ansetts följa av detta
hopande av papper i varje än så obetydlig fråga. I själva verket får
det nog alltjämt anses vittna om effektivare ledning av ett
departement, när någon inskränkning göres i bruket att leta upp
myndigheter, hos vilka en fråga kan för ytterligare en tid begravas. Det
har också anmärkts med fog mot äldre tiders
ämbetsmannaregerin-gar, att de saknade politiska idéer och program och därför nöjde
sig med en rent schablonmässig handläggning av de ärenden, som
strömmade in från ämbetsmyndighetema. En politisk regering
måste självfallet önska sätta sin egen prägel på besluten och
exempelvis förbehålla sig rätten att tillägga en paragraf i en föreslagen
administrativ författning, eventuellt även utan att på nytt fråga de
en gång hörda ämbetsverken. Ifall en sådan regering önskar få
fram ett förslag i enlighet med sina egna idéer och fördenskull
tillkallar sakkunnige eller anmodar departementstjänstemän att efter
direktiv utarbeta ett utkast, så förefaller detta vara ett glädjande
tecken på initiativkraft och effektivitet i ledningen av
regeringsarbetet.
Men i politiken bör man vara härdad mot överraskningar. Må vi
alltså som ett faktum betrakta den opinion inom högern och långt
in i den borgerliga vänstern, som allt under ljudliga krav på en
’’stark’’ regering blir hedervärt upprörd, ifall en socialdemokratisk
regering fattat ett beslut eller framlagt ett förslag vars alla delar
icke ha tillbörligen stötts och blötts och helst även godkänts av en
rad av myndigheter. Förekomsten av promemorior i ett ärende
betraktas såsom ett otillbörligt smussel med hemliga handlingar och
antydningar om muntliga överläggningar — kanske rentav i telefon
— mellan en departementschef och utomstående personer leda till
efterforskningar, huruvida svensk grundlag medgiver sådan oformlig
beredning av ärendet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
