Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Undén, Östen: Ministerstyrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINISTERSTYRELSE 537
departementstjänstemäns sida är knappast heller av den betydelse,
att det motiverar det myckna arbetet, och oväsentliga
detaljanmärkningar verka smått löjliga i ett så högtidligt aktstycke. Dessa
synpunkter ha måhända större praktisk aktualitet än de yppade
farhågorna för följderna av en utsträckt detalj granskning med hänsyn
till regeringsmaktens försvagande. Från en sådan utgångspunkt har
som bekant K. Urs detalj granskning oifta kritiserats. Den
stats-rättsliga författare^) som mest ingående behandlat K. U:s
verksamhet såsom utkrävare av statsrådets politiska ansvarighet
enligt 107 § regeringsformen, avslutar sålunda sitt arbete med följande
uttalande:
’’Alla äro eniga om, att vårt land behöver en stark regering, vare sig man
vill vinna denna genom en återgång till författningens dualism i en eller annan
form eller genom en allt närmare anpassning av vår författning efter
parlamentarismens principer, men från båda dessa utgångspunkter bör den obegränsade
detaljkritiken från K. U. vara lika utesluten — den leder till den regerande
riksdagen, som alla vilja undvika.’’
Det skall ingalunda bestridas, att K. U. emellanåt även under de
sista decennierna framställt betydelsefulla och väl motiverade
anmärkningar. Viktigast synas vara de, som angå dispositionen över av
riksdagen anslagna medel. De talrika och skarpa anmärkningar,
som i detta hänseende framställdes mot Hammarskjöldska regeringen
i 1917 års dechargebetänkande, äro kanske det senaste exemplet
på en vidräkning i större stil med en regering. Men alla på senare
tid framställda viktigare anmärkningar torde ha gällt frågor, som
K. U. icke behövt leta fram ur statsrådsprotokollen, utan erhållit
kännedom om på annat sätt, exempelvis genom pressen eller genom
underhandsmeddelande från medlemmar av annat utskott (särskilt
statsutskottet). Det har befunnits mer och mer praktiskt att påtala
anmärkningsvärda åtgärder i andra former, t. ex. under debatten om
beviljandet av ett nytt anslag, eller under en interpellationsdebatt.
Statsutskottets beryktade utlåtande om Stripa-beslutet vid senaste
riksdag och interpellationsdebatten om den iöke åtalade
’’soldat-instruktionen’’ äro färska exempel på att sådana former alltid
erbjuda sig.
Allt som allt är det föga anledning att vänta, än mindre anledning
att önska en uppblomstring av protokollsgranskningen.
Även konstitutionsutskottets medlemmar skola väl en dag, med
resignation, konstatera att § 107 regeringsformen följt sin
företrädare § 106 i gemensamhetsgraven för döda bokstäver i Sveriges
grundlag.
Tynell: Stuxiier angående det svenska statsrådets politiska ansvarighet,
Lund 1918.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
