Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Vanner, Alfr.: Arvsskatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARVSSKATT 539
att folk tappar lusten att spara något för sina efterkommande. Nu
är det visserligen sant, att ha de mycket förmögna full
dispositioins-rätt över sin förmögenhet efter döden, så att de efterkommande
kunna räkna med att utan vidare komma på den arbetsfria sidan
här i livet, blir arbetet och sparandet från deras sida i stället så
mycket mindre, en utgång, som ej heller är eftersträvansvärd. Då
sl^ulle förstfödslorätten ha åtminstone den fördelen, att det blott blev
en odåga i varje familj.
Om man är överens om att en hög skatteprocent, om den för övrigt
är önskvärd, för med sig en minskad lust till sparande, står man i
ett svårt dilemma. En italiensk vetenskapsman, E. Rignano, har trott
sig finna lösningen i att införa en progression efter helt andra
grunder, nämligen i förhållande till hur man kommit i besittning av
förmögenheten. Jag har förut en gång i Tiden sökt redogöra för hur
han tänkt sig sitt system oéh skall nu endast i korthet rekapitulera
redogörelsen.
Hans ursprungliga idé gick ut på att all av arvlåtaren själv genom
arbete och sparsamhet förvärvad förmögenhet skulle beskattas som
förut varit vanligt eller kunde anses lämpligt, alltså progressivt med
hänsyn till skyldskap och förmåga att betala. Härvidlag skulle
således ingen ändring vidtagas. Men för den del av förmögenheten, som
arvlåtaren själv kommit i besittning av genom arv, skulle betalas en
högre avgift, förslagsvis 50 %, och hade denna förmögenhetsdel förut
ärvts en gång skulle staten nu, d. v. s. tredje gången den går i arv,
erhålla det hela. Om A. efterlämnar 300,000 kr., av vilka han själv
förvärvat 100,000 och fått 200,000 i arv efter sin fader, som i sin
tur efter att ha betalt 50 % fått de 100,000 från sin fader, så skall
A: s arvtagare nu betala vanlig arvsskatt på de första 100,000 kr.,
50 % av de 100,000, som gått i arv en gång och de sista 100,000 tar
staten helt och hållet.
Genom denna metod skulle lusten att spara icke som en följd av
arvsskatten minskas utan, om den underginge någon förändring, i
stället ökas, ty allt vad arvlåtaren själv lyckades lägga å sido
utöver den förmögenhet han fått i arv, skulle helt gå till de
efterkommande (om man undantar den vanliga skattens belopp). Men om
arvlåtaren under sin livstid icke genom arbete och sparsamhet
ansträngde sig att öka grundförmögenheten, skulle han sätta sina barn
i den belägenheten, att de icke kunde räkna på att få vara med om
att dela det efterlämnade.
En dylik mycket starkt progressiv skatt borde ju på ganska kort
tid ge staten dispositionsrätt till en avsevärd del av nationens
samlade förmögenhet. Så länge det fanns statsskulder att avbetala vore
det ju dock säkerligen en förhållandevis enkel sak att bli kvitt dessa
inkomster igen, men förr eller senare komme den dag, då staten
funne möjlighet, att i sin hand få överflyttad kooitrollen över delar
av näringslivet, delar som genom köp och försäljning kunde väljas.
Med andra ord man kunde på den vägen verkställa en socialisering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
