Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1927 - Jacobi, Alrik: Fri eller kontrollerad invandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
ALRIK JACOBI
av ett effektivt kontrollsystem hade här långt tidigare gjort sig
gällande och även delvis tagit sig uttryck i lagstiftningen. Åtminstone
gentemot invandrare från de kelto-germanska länderna framträdde
emellertid de amerikanska förkrigsrestriktionerna närmast som en
av polis- och sundhetshänsyn dikterad kontroll. För en i fysiskt,
intellektuellt och moraliskt hänseende ej alltför tvivelaktig individ
utgjorde Ellis Island ingen oöverstiglig spärr. Nu däremot blir även
den personligen mest oförvitlige immigrant obönhörligt avvisad, om
han icke kommit inom den för hans land föreskrivna kvoten.
Hade man ej haft detta amerikanska restriktionssystem att räkna
med, skulle utan tvivel de europeiska krigsrestriktionerna efter hand
spårlöst avvecklats, då den värsta spion- och bolsjevikskräcken lagt
sig. För de hundratusental, som icke längre kunnat finna
uppehälle i sina av krig och kriser utarmade hemländer, skulle
Amerika ha blivit den. stora tillflyktsorten. Nu är vägen dit stängd för
det stora flertalet, och den uppdämda utvandrarströmmen söker i
stället tränga sig över grannländernas gränsbarriärer.
För att kunna mota denna ej alltid så önskvärda invasion har man
hos oss som i andra länder till en början utnyttjat det under kriget
införda passviseringstvånget. Men detta verkade också betungande
för våra egna medborgare, som under de gyllene valutaåren i allt
större utsträckning gjorde resor i främmande land. Genom särskilda
överenskommelser och på grundval av ömsesidighetsförbehåll
upphävdes därför efter hand viseringstvånget gentemot det ena landet
efter det andra. Början gjordes med våra skandinaviska
grannländer och därefter kom en rad av väst- och sydeuropeiska stater,
samtliga sådana, från vilka någon större invandring ej kunde förväntas,
utan för vilka de erhållna lättnaderna huvudsakligen hade betydelse
ur turist- och affärslivets synpunkt. Däremot upprätthölls
viseringstvånget gentemot de stater, från vilka man kunde befara större
tillströmning av arbetssökande, såsom Finland, Tyskland och Polen.
Särskilt i förhållande till Tyskland medförde dessa formaliteter
åtskilliga olägenheter för resande från båda länderna, och sedan den
tyska arbetsmarknaden åter kommit i något så när normala gängor,
ansåg man sig från svensk sida icke längre kunna avböja kravet på
viseringstvångets slopande, särskilt då detta kunde utnyttjas som
kompensation för vissa handelspolitiska fördelar. Från den 1
oktober 1926 är alltså resandetrafiken till och från Tyskland åter fri,
och därmed lär väl så småningom följa viseringsprocedurens
avskaffande även gentemot övriga länder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
