Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1927 - Olberg, Paul: Reallönen i Sovjetryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
PAUL ÖLBERG
nas officiella ekonomiska organ industrins läge på följande sätt:
"Uppgiften att återupprätta vår industri förvandlar sig i de flesta
fall till en uppgift att återuppbygga den från nollpunkten." *) Så
upphörde stadsbefolkningen att existera som producerande faktor.
Den kunde hävda sin tillvaro endast på lantbrukets bekostnad. Av
begripliga orsaker vägrade emellertid bönderna att utan gengäld
lämna sina produkter åt stadsbefolkningen. Icke ens tvångsmedel
från myndigheternas sida hjälpte, emedan bonden mycket
förminskade sin åkerareal, i det han endast odlade så mycket jord, som han
behövde till täckande av sitt eget behov. Så uppstod för städerna
en utomordentligt kritisk situation: de utlämnades helt enkelt åt
hungersnöden. Sovjetmyndigheterna måste prisgiva
krigskommunismen.
Medan under krigskommunismen nästan hela avkastningen av
lanthushållningen togs i beslag för statens räkning, behövde bonden
efter proklamerandet av Nep. endast lämna en del av sina produkter
åt statsorganen. I övrigt kunde han fritt förfoga över dem, han
fick byta bort eller sälja dem som varor i marknaden o. s. v.,
varigenom återvändandet till den fria handeln och penninghushållningen
möjliggjordes. Genom dessa reformer erhöllo bönderna till stor del
på nytt en sporre till produktivt arbete. Då industrins
återuppbyggande blev ett livsproblem för stadsbefolkningen, utbildade sig så
småningonwen viss grundval för stärkandet av förbindelserna mellan
landsbygden och städerna. I motsats till förhållandet under
krigskommunismen, då de industrier, som arbetade med underbalans,
existerade på statskassans bekostnad, uppställde den nya ekonomiska
politiken den principen, att industriföretagen måste arbeta efter
ekonomiska och affärsmässiga grundsatser. Endast räntabla företag,
vilka liksom de kapitalistiska eftersträvade vinst, skulle ha
anspråk på existensberättigande. Hur vitt denna fordran genomfördes,
lämna vi därhän. I varje fall betydde denna inriktning i jämförelse
med tillståndet under krigskommunismen ett stort steg framåt. I en
skrivelse till presidiet i utskottet för den statliga planhushållningen
konstaterar ordföranden för Högsta ekonomiska rådet följande: "Det
ekonomiska rådets företag arbeta efter den ekonomiska
kalkulatio-nens princip, d. v. s. de få icke arbeta med förlust, ty då försumma
de sina förpliktelser gentemot staten."
2) ,,Ekollomitjeskaja, Sjisn" n:r 108, 192.1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
