Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1927 - Georg Brandes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORG BRANDES.
(~\//ED GEORG BRANDES GICK EN AV DE STORA
l\i européerna i graven. Bland alla de äretitlar, han
för-^-^ ’ *s tjänar, är ingen viktigare att just nu inskärpa än den,
att han var kosmopolit.
Kosmopolitismen präglade från första stund hans gärning som
litteraturforskare och kritiker. Han väckte Danmarks diktning ur
romantisk epigonsömn genom att ropa ut det nya, naturalistiska
fältrop, som börjat höras ute i Europa. De yrvakna landsmännen
ha ej velat vidgå någon sömnaktighet, och utan tvivel skulle de
ha vaknat ändå. Ingen personlighet är ju så stor, att ej
utvecklingen går sin gång honom förutan, men man kan lugnt påstå, att
Brandes påskyndat och intensifierat den litterära pånyttfödelsen.
Bättre än i Danmark kan hans betydelse mätas i grannländerna.
Ibsen och Björnson, kommande från ett land utan litteratur, blevo
världsberömda under eggelser från Brandes. I Sverige ha två
ovanligt rika diktargenerationer, åttitalister och nittitalister,
inspirerats av hans idéer; den ledare, de förgäves sökte hos en
alltför human humanist — Viktor Rydberg — och en alltför hysterisk
hysteriker — Strindberg — funno de i den köpenhamnske
radikalen. På liknande sätt, som en klar tolk av deras egna oklara
strävanden, mottogs han av det unga Tyskland på 1880-talet.
Allra tydligast framträdde Brandes kosmopolitism i hans
ställning till Västeuropa. Där hade han lärt mest, men tog ej mot
okritiskt utan valde självständigt, personligt. Ordet naturalism
betydde något helt annat i hans mun än för Zolas fransmän. Brandes
krävde studium av den omgivande verkligheten, men satte inget
värde på slaveri under verkligheten. Vad han ville mana fram,
var ett fritt och rikt personlighetsliv. Bland hans naturalister
fanns plats för en mystifikatör som Byron, en drömmare som
Shelly. När en fransk chauvinisttidning i sin nekrolog kallat
Brandes alltför germansk, så innehåller ett sådant omdöme den
sanningen, att ban hade sinne ej blott för latinsk kultur, utan
5
Tidén N:r 2, lQ2f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
