Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1927 - Georg Brandes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<;<}
GEORG BRANDES
också för germansk. Det vill med andra ord säga, att hanvS
kosniO-politism var äkta.
Brandes’ intressen voro aldrig begränsade till skönlitteraturen.
Därom vittnade själva hans litterära program, sammanfattat i orden,
att diktarna skulle sätta problem under debatt. Ju äldre han blev,
desto större områden spände han över och på dem alla rörde han
upp storm. Under det bismarckska Tysklands glansdagar tog han
oförfärat till orda för de förtryckta nationaliteterna, och efter
världskriget offrade han sin franska popularitet för att få kalla
det stora världsdramat en tragedi. De danska gruntvigianerna gav
han ett sista beskt piller i den lilla boken om Jesus,
religionshistoriskt orättvis men religionspolitiskt dräpande.
Det har ej kunnat undgå en så skarpsynt människokännare, att
nutidens livsfråga varken är politisk eller religiös utan social. Han
var av födsel och grundsats individualist. Men medan många av
hans samtida förgapade sig i "den ensamme", glömde ej Brandes,
att även den största övermänniska är otänkbar utan medmänniskor.
Han insåg, att ett nytt samhälle måste byggas åt de nya
människorna och säg sig om efter byggmästare. Naturalist som han
var, gjorde han processen kort med all den liberala och anarkistiska
ideologin. Man kan inte, sade han en gång på tal om Krapotkins
naiva inbördes-hjälp-lära, bygga säkert på något annat än egoismens
granitgrund. I socialismen, den realpolitiska nämligen, fann han
vad han sökte. Han beundrade en folkledare som Lassalle. För
det glanslösa dagsverket hade han däremot här som i andra fall
mindre förståelse. Han var alltid otålig och blev till sist
pessimist. Men han svek inte sin mannaålders idéer.
Hos Georg Brandes var samlat det mesta av 1880-talets andliga
kultur — mycket som är dömt att dö men än mer av det
fram-tidsdugliga. Han blev en inkarnation av det nittonde seklet, som
Voltaire av det adertonde. Att en ättling av judarnas föraktade
ras och en medborgare i det lilla Danmark kunde nå en andlig
stormakts ställning, det beror innerst på att tidens starkaste idé
var hans livs patos: världsmedborgarskapct.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
