- Project Runeberg -  Tiden / Nittonde årgången. 1927 /
80

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1927 - Höjer, Axel: Den s. k. preventivlagens otidsenlighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

80

AXEL HÖJER

blir dess säkrare, då det nu icke behöver fotas på spekulationer utan
kan grundas på historiska fakta.

Här är icke platsen att i detalj genomgå dessa års erfarenheter.
Intresserade finna i det utdrag av protokollet över
justitiedepartementsärenden, hållet den 11 dec. 1925, till vilket herrar Nothin och
Sandler hänvisa i sin motion om ändrad lydelse av 18 kap. 13 § av
strafflagen, en dokumentsamling, vars innehåll visar, med vilken
framsynt klokhet lagrådet år 1911 bedömde förhållandena. Det
framgår av dessa handlingar bl. a.,

1. att preventivlagen så långt ifrån haft påvisbar inverkan på
nativiteten, att denna tvärtom för närvarande är lägre än i något
annat land,

2. att preventivlagen varit till stor skada, i det den lagt hinder
i vägen för en sund upplysningsverksamhet om förekommande av
farliga sjukdomar.

Departementschefen hade år 1911 med sitt ovannämnda tillägg
avsett att förebygga, att förbudet skulle komma att drabba fullt
legitima framställningar i ämnet, och samma års riksdags lagutskott
hade anslutit sig till hans förmodan om verkan av detta tillägg.
Verkligheten blev emellertid annorlunda. Ej ens de mest
framstående jurister hava varit eniga om den invecklade ordalydelsens
tydning. Första lagutskottet skriver år 1922, att även en till
formen värdig, vederhäftig och moraliskt berättigad framställning,
varigenom preventivmedel rekommenderades eller anvisning
meddelades om sättet för deras begagnande, måhända icke torde under
alla förhållanden kunna undgå att enligt ifrågavarande lagrum
drabbas av ansvar. Medlemmen av Medicinalstyrelsens
vetenskapliga råd, hovrättsrådet Rehnström, skriver år 1923, att lagens
formulering är sådan, att en viss grad av tveksamhet kan råda,
huruvida icke en person eller en förening, som fullt lojalt och i bästa
avsikt verkar för spridande av dylik kunskap under vissa
förhållanden kan bliva åtalad och måhända även dömd härför. I samma
riktning går ett uttalande av professor Stjernberg i hans år 1922
utgivna kommentar till strafflagen kap. 17—18.

Det är då mindre underligt, om läkarna, såsom från många håll
omvittnas, i allmänhet hava undvikit och alltfort undvika att ägna
sig åt en verksamhet, som kan uppfattas som stridande mot
gällande lag. Såsom ett konkret exempel kan nämnas, att
Medicinalstyrelsen för några år sedan ur ett av Dermatologiska sällskapet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1927/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free