Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1927 - Höjer, Axel: Den s. k. preventivlagens otidsenlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
AXEL HÖ.TEE
som härvid bör tillskrivas de preventiva medlen, om vilka här är
fråga, skriver den medicinska fakulteten i Lund:
"Fakulteten får framhålla, att enligt erfarenheten havandeskap
i det ojämförligt största antalet fall förebygges genom åtgärd, som
icke nödvändiggör användning av sådana föremål, som åsyftas i
berörda lagrum.’’
Härmed åsyftas det avbrutna samlaget. Om följderna av detta
skriver professor C. D. Josefson år 1914: "Förfarandet är i viss
mån skadligt för båda parternas nervsystem, mindre för mannens än
för hustruns. Oron för att något skall hända, spänningen i ett
ögonblick, då man helst ville ge sig hän helt och hållet, farhågan
att man dock misslyckats kan medföra nervösa rubbningar. För
hustrun tillkommer, att hon vanligen går miste om orgasmen, och
att således hennes sinnliga känslor väl uppretats men icke kommit
till höjdpunkten med den efterföljande känslan av ro. Följden blir
ofta nervsjukdom av hysterisk karaktär... Två andra metoder äro
däremot alldeles oskadliga och nästan säkra, kondongen och
skyddspessaret,’’ Det förhållandet, att okänsliga män och frigida
(kallblodiga) kvinnor kunna under längre tid utan menliga följder
utöva det avbrutna samlaget, rubbar intet i slutledningen, att ett
utbytande av detta mot något av nämnda preventiva medel är att
ur hälsoskäl anbefalla.
Till detta kommer, att den allmänna uppfattningen om
inskränkning av barnalstring under de femton år, som gått, såväl bland
läkare som allmänhet torde undergått en förändring, som närmast
kan betecknas som revolutionerande. Jag tillåter mig att åter citera
professor Josefson.
"Berättigade äro preventivåtgärderna, där moderns krafter och
hälsa icke räcka till för vidare barnalstring, antingen övergående
eller för all framtid. Det förra, där man vill undvika allt för täta
havandeskap, kanske ett barn för varje år. Vartannat år är ungefär
vad en medelkraftig kvinna en tid framåt tål vid. Det senare fallet
inträder vid kroniska sjukdomar, såsom lungtuberkulos, sockersjuka,
äggvitesjuka, m. fi.
En mor som fött fem à sex barn "(de flesta skulle väl säga två,
tre eller fyra, men detta har ur principiell synpunkt i detta fall
intet att betyda; förr eller senare inställer sig i varje fall den
tidpunkt, då barnantalet är fullt, men konceptionsförmågan kvarstår)’’,
kan anses ha gjort sin fulla skyldighet och vara befriad från vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
