Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1927 - Carleson, C. N.: »Det större Storbritannien»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
O. N. CAftLESON
försiggående förvandling två sådana aktstycken som den imperiala
avtalsresolutionen och kolkommissionens ryktbara rapport; båda
beröra grundfaktorerna i Englands utvecklingsproblem.
Konferensen visar oss ett starkt välde med en nu i vissa stora drag
utmejslad och inom kort väl även kodifierad integritet. "Daily
News" t. ex. skildrar den som "ett uttryck för progressiv
civilisation", d. v. s. som en högre "makt- och statsform" utan något fullt
jämförligt motstycke i gångna tider. I denna för vår tid originella
skapelse har man dock skickligt sökt undvika svagheten hos en
rigorös, på papperet upplinjerad, lika ståtligt symmetrisk som praktiskt
tungrodd centralism. Tvärtom söker man uppnå enhetens fasthet
genom väl avvägd utskiftning av det så att säga maktkapital,
varöver riket förfogar; det fördelas över samtliga stater och medborgare
med ty åtföljande lika ansvar för helheten. Man går nog icke fel
om man antager, att härvid ha medverkat den engelska nationens
dyrköpta erfarenheter vid olika tidpunkter av stundom okloka
metoder då "United Kingdom" hoplöddes av det egentliga England,
Skottland, Wales och — Irland, som man nu nödgats utskifta som
"dominion".
Som ett märkligt prov på brittisk statskonst må här påpekas att
Irland nu i sin ställning som dominion synes fullständigt försonat
med England; det uppges till och med att isynnerhet de irländska
delegeradena vid konferensen uttalat sin tillfredsställelse med
förhandlingarna. Det har gått Irland liksom förut Sydafrika: efter
långvarig öppen fejd finner man ett kortvarigt belägringstillstånd
avlöst av en tvångslös inkorporering, som liksom smälter in delvis
främmande nationer i imperiet.
Var stat erhåller en speciell rättighet att avsluta traktater —
naturligtvis innanför den allmänna utrikespolitiska inriktningens
ram. Fördragen undertecknas av konungen, d. v. s. "kronan",
enheten, sätter under dem sitt sigill, men det betyder även att
hädanefter ingen av moderlandet beroende eller utnämnd mellanhand
längre står mellan dominions och "kungen". Därmed förändras
även generalguvernörernas ställning. Deras ämbete blir kvar, men
de representera icke längre moderlandets regering, utan endast den
över det hela upphöjda "kronans" supremati. Den långt drivna
decentralisation, som skulle kunna intolkas i dylika bestämmelser
uppväges emellertid av uttalandet att "större parten av ansvaret
för de imperiala utrikesärendenas ledning måste för en tid framåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
