Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1927 - Falkenberg, Albert: Tjänstemannapolitik och tjänstemannarörelse i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJÄNSTEMANNAPOLITIK OCH TJÄNSTEMANNARÖRELSE 1 TYSKLAND 123
männens riksförbund står ännu i dag utanför Det tyska
tjänstemannaförbundets led. I grund och botten var riksförbundets utträde
blott ett symtom på verkningarna av de tillväxande
reaktionstendenserna, som hade sin förnämsta källa i Bayern. Den som haft
tillfälle att uppmärksamt iakttaga den tyska tjänstemannarörelsen,
har kunnat konstatera en vittgående parallellism mellan
fackföreningspolitik och allmän politik. Ju längre den politiska reaktionen
framskred, desto starkare blevo motsättningarna inom
tjänstemännens läger. Järnvägsstrejken 1922 var den yttre anledningen till den
hittills betydelsefullaste sprängningen inom det tyska
tjänstemannaförbundet. I april månad — två månader efter strejken — kom det
till en brytning med det dåvarande Tyska järnvägstjänstemännens
riksförbund. Tillsammans med detta grundade den 18 juni 1922 en
del andra föreningar (av anställda vid rättsväsendet, förvaltningen,
skolväsendet, kommunerna, posten) Tysklands allmänna
tjänstemannaförbund (A. D. B.) med 350,000 medlemmar. Detta utträde måste
naturligtvis också inverka på organisationernas politik. Den
blottade egentligen för första gången den djupa remna, som uppifrån
och ned genomlöpte väsentliga delar av tjänstemannavärlden.
Principiellt kan man fastslå, att överallt, där den fackliga
tjänstemannapolitiken står i förgrunden, sökandet efter anslutning till den
moderna utvecklingen kännetecknar fackföreningspolitiken, medan
inom det s. k. "neutrala" lägret blicken förblir bakåtriktad.
Nygestaltningen av tjänstemannalagstiftningen kan ske endast över
arbetslagstiftningen, om däri tjänstemännens angelägenheter bliva
rättsligt kodifierade. Tjänstemännens lönepolitik kan icke lösgöras
från den allmänna lönepolitiken. Tjänstemännens, ekonomiska fråga
är blott en del av den i förvandling stadda ekonomiska
processen, av vars allt starkare internationella tilltrassling icke heller
tjänstemännen kunna förbli oberoende. Produktions- och
fördelningsprocessen måste gestaltas så, att varje producerande människa
sättes i stånd att leva på ett sådant sätt att folkens nationella och
internationella kulturgemenskap riktas. Därtill erfordras först
och främst säkerställandet av grunden för den enskildes ekonomi. I
nationalekonomiskt avseende betyder detta: en rättvis fördelning
av arbetets frukter. Eller som praktiskt mål: Omändring av den
privatkapitalistiska hushållningen till ett samhälleligt
hushållningssystem. Den "neutrala" riktningen inom tjänstemannarörelsen tror
sig kunna undvara en på denna motivering stödd praxis. Den har un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
