Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1927 - Stéenhoff, Frida: Kvinnans personlighet och barnalstringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
FRIDA STÉENHOFF
umgänge. Försöket att skaffa kärleken ett raison d’être, då ju
sinnligheten och vällusten skulle varit alldeles tillräckliga för att skaffa
nya liv, bjuder emellertid de största svårigheter, ty kärleken lyder
lagar, som äro okända och ännu trotsa all mänsklig skarpsinnighet.
Vill man emellertid ett försvar för naturen, att den hittat på en så
bländande och lockande ledstjärna som kärleken, kan man endast
finna detta försvar i något sorts samband med avlingen. De vaga
hugskotten bli därmed en slags tankens arbetshypotes under
sökandet efter villkoren för den bästa barnalstringen.
KÄRLEKSLYCKAN.
Sedan urminnes tid söka människorna lyckan, men ännu den dag
i dag ha vi icke någon tillfredsställande definition på vad som menas
med att vara lycklig. Många olika lärare ha lärt ut olika läror
om lyckan. Kärleken, arbetet, förnöjsamheten och åtskilligt annat
skulle vara lyckan. Men hur talrika äro ej de som arbeta, älska
och äro förnöjsamma utan att därför vara lyckliga? Till en viss
grad är det dock sant: kärlek, arbete, förnöjsamhet samt andra
dygder utgöra en stor del av lyckan. Kanske de bilda tre fjärdedelar
därav. Men den sista fjärdedelen, som så mycket till slut kommer
an på, vad är den? Drömmen? Varför skulle vi ej travestera
Shakespeare och säga: "Lyckan är omgiven av en dröm och gjord
av det stoff, som drömmar äro gjorda av?"
Kärleksruset är en förtrollning, som mer än allt annat i det
vakna tillståndet liknar en dröm. Förtrollningen lyfter upp den
förtrollade till höjder av sällhet och extas, han svävar i eteriska sfärer,
som intet har med jordiska och verkliga förhållanden att göra. Om
det andliga livet är en vibrering, måste även drömmen vara en
vibrering. Skulle kärleksdrömmens rus, som kanske ännu mera
narkotiserar det mänskliga medvetandet nu än vid kulturens början,
skulle detta egenartade och allt tydligare fenomen ha kommit till
utan ändamål? Eller skall det tjäna som medium för det andliga
livets transplantation i ny materia?
Snoilsky talar i en gripande dikt, Österländskan, om folket, som
förslavade sina kvinnor och därigenom förlorade sin egen själ. Det
är anmärkningsvärt, att turkarna, som hänsyftningen gällde, nu
jämte många andra orientaliska folk ha en renässans samtidigt som
deras kvinnor (befria sig från sekelgamla ok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
