Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1927 - Qvidamsson, Qvidam: Strindberg i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
QVIDAM QVIDAMSSON
utförandet av sin plan tog han utgångspunkten i Frankrike,
närmare bestämt naturligtvis Grez, och resultatet blev den förtjusande
boken "Bland franska bönder". 1 två år hade Strindberg förberett
arbetet. När han nu stod inför själva sammanfattandet, gällde det
en sista kontroll av de hopade iakttagelserna. Detta tillgick, enligt
ett brev, på följande sätt: "Vi reste på tredje klass; utfrågade
därvid bönderna; stego ut vid små stationer, drogo in i landet,
understundom en hel svensk mil; intervjuade i bondekrogarna, i
bondehusen. Fotograferade och tecknade hus och landskap. Reste många
gånger 12 timmar i sträck på tredje klass; fortsatte resan klockan
två om natten, reste i vagn fyra svenska mil, bestego berg; köpte alla
tidningar, som genomforskades med rödkrita i handen; samlade
växter, som pressades. Blevo utskällda som preussare, chikanerade
av gendarmer, behandlade som landstrykare, då vi icke hade annat
bagage än våra handkoffertar. Fotograferade och beskrevo landskap
och hus från kupéfönstret. När vi sågo ett nytt slags hus, tecknade
reskamraten vänstra delen och jag den högra; därpå satte vi
delarna samman. Beskrevo taktegel, dörrar och fönster, rappning, färg
o. s. v. Det var en ’modern’ resa, Archibald Forbisk!"
Nu försvann Strindberg för en rätt lång tid från fransk jord —
Danmark (Holte-perioden), Sverige (skärgården och skilsmässan),
Berlin och Österrike (det nya äktenskapet) uppslukade honom. Men
år 1891 hände dock i Paris något, som blev av största betydelse för
den svenske diktarens relationer till Frankrike. Antoines Théätre
libre uppförde "Fröken Julie". Man kan icke säga, att det krassa
stycket gjorde lycka hos parisiskorna, som voro i majoritet i
salongen. De flesta hälsade Julies repliker med axelryckningar och
ironiska leenden. Vad inbillade sig denne grobian från Norden? Så
dum och oförsiktig som hans svenska adelsfröken var man
verkligen inte. Slutscenen grep emellertid, och "Fröken Julie" gjorde
sin upphovsman den ovärderliga tjänsten att bänka in hans namn
i hjärnan hos några hundra ytterst tongivande damer och herrar i
Seinestadens litterära värld.
Det dröjde heller ej så länge förrän den uppmärksamhet, han
väckt, gav sig utslag i, att 1’Oeuvre spelade ett par av hans stycken,
först "Fordringsägare" och så "Fadren", vilket senare blev en
stor succés. Dramat fick också under Lugne Poès ledning ett
förnämligt utförande med Philippe Garnier som ryttmästaren, Lucienne
Dorsy som Laura och Louise France i ammans lilla viktiga roll.
Samtidigt spelade Thcåtrc des Ecoliers med framgång "Bandet".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
