Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1927 - Örne, Anders: Den ekonomiska världskonferensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN EKONOMISKA VÄRLDSKONFERENSEN 195
.Konferensens beslut är uppdelat i fem huvudavdelningar: 1.
Inledning, 2. Allmänna resolutioner, 3. Handel, 4. Industri och
5. Jordbruk.
Inledning.
I den allmänna inledning, som föregår resolutionerna, redogöres
efter en erinran om konferensens tillkomst för det nuvarande
ekonomiska läget på ett lika intressant som träffande sätt.
Både produktionen och konsumtionen överstiga för hela världen
såväl absolut som pr huvud räknat nivån före kriget. Befolkningen
har stigit med 5 procent, produktionen av livsmedel och råvaror med
16 till 18 procent. Däremot ligger den internationella handelns
volym endast 5 procent över förkrigsnivån.
Stegringen är emellertid mycket ojämnt fördelad på de olika
kontinenterna. Europa kommer långt efter de övriga särskilt i fråga
om handeln, som nådde blott 89 procent av förkrigssiffrorna. Det
mest oroväckande är arbetslösheten i vissa länder. Finansiellt tager
sig det europeiska nödläget uttryck i tunga skatter och otillräckligt
sparande. Vissa industrier äro vida hårdare beträngda än andra,
delvis beroende på en abnorm utveckling av anläggningarna under
kriget.
Märkligt är också, att prisnivåerna för industriprodukter och för
jordbruksprodukter icke stå i rätt förhållande till varandra.
Jordbruket lider i hela världen under en stark depression, kännetecknad
av låga priser.
Härefter går uttalandet in på efterkrigsproblemen. Konferensen
fann det klokt och riktigt att man efter fredsslutet till en början
ställde in sig på att återvända till förkrigsförhållandena. Men
numera är detta icke längre tillräckligt, på grund av de stora
förskjutningar, som inträtt i världens olika förhållanden.
Efterhand har penningväsendet och statshushållningen i ett
flertal länder åter uppnått jämvikt. Likväl utgöra oordningen i
finansväsendet och bristen på stabilitet i valutorna alltjämt en faktor av
största betydelse ifråga om depressionen i handel och produktion.
En annan svårighet är bristen på kapital, som var särskilt svår de
första åren efter kriget, men som alltjämt är kännbar. Handelns
frihet har åter börjat vinna mark efter de orimliga restriktionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
