- Project Runeberg -  Tiden / Nittonde årgången. 1927 /
225

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1927 - Ström, Fredrik: Skådebanan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SKÅDEKANAN

’225

dessa ting intressera folk. Men även förr fanns det ting, som
vid sidan om teatern lockade folket. Biografen, radion och
idrotten förklara väl en del, men icke allt. Det måste finnas andra
förklaringsgrunder till teaterns misär.

Till en del ligger förklaringen i tiden. Tidsandan är på grund
av den skärpta kampen för tillvaron materialistisk i hög grad.
Den goda scenkonsten fordrar för att kunna blomstra ett visst
mått av idealitet hos människorna eller om inte idealitet, så i
varje fall sinne och intresse för de ideella värdena, för andras
strider, för människoödet. Den kräver en viss sinnesro och
stillhet för att kunna njutas och begrundas. Men tidsandan är som
allt annat också underkastad växlingar. Det kan komma en tid,
då icke som nu tanken varje dagens minut behöver vara inriktad
på den frågan: Var skall jag få bröd i morgon? Hur skall jag
få arbete? Hur skall jag kunna slå mig fram i denna djungel,
som heter tillvaron i nuvarande hårda tid. Låtom oss icke bli
pessimistiska. Det kommer åter en dag. Arbetarrörelsens olika
grenar och med dem förknippad bildnings- och
ungdomsverksamhet kämpa en stor strid, som en gång skall ge ett resultat även
ifråga om den goda teatern.

Tiden präglar människorna lika mycket som människorna prägla
tiden. Tidén är fylld av bekymmer, oro, faror, strider, jäkt.
Tidens nervositet ger icke människan den ro hon behöver för att
kunna samla sig till att följa ett stort drama, ett allvarligt
skådespel. Folk tycker också, att då livet självt är så rikt på sorger
och bedrövelser, så behöver man icke gå på teatern för att även
där möta samma mörka himmel. Skall man gå på teatern, så vill
man ha roligt, fly bort från den grå eller svarta vardagen, glömma
bekymren för en stund, eller ock vill man pusta ut ett slag, koppla
ifrån tankarna, vila helt enkelt i en ljus och glad omgivning. Går
man därför på en teater, så går man helst på ett lättsmält
lustspel eller en revy. Allt detta är mycket mänskligt och förklarligt.
Man kan egentligen icke klandra människorna så mycket härför.

Trots detta skall dock alltid ett skådespel om livets stora
konflikter och öden samla människorna, om pjäsen är gripande och
rik som livet självt och om konstnärerna på scenen förmå ge en
tolkning, som kommer hjärtat att skälva. Ja, för min del har
jag den ljusa tron, att kunna vi blott få starka, gripande
nutids-skådespel med rik figurteckning och en levande anda, vilket tiden
behöver, så skall säkerligen publiken i oanade skaror strömma till
för att se dem.

Teaterkonsten har sina vågtoppar och vågdalar. Förvisso har
den nu i hela västerlandet, ej blott i Sverge, en lågkonjunktur.
Det har också varit så tidigare. De äro många, som i dylika
epoker av nedgång trott sig kunna sia oni en teaterkonstens pånytt-

15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1927/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free