Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1927 - Ström, Fredrik: Skådebanan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
FKEDRIK STRÖM
och den förmår lättare påtruga sig än något annat bildningsmedel.
Det är ganska visst, ingen annan konstform och intet slag av
litteratur förmår gripa och fängsla så som teater. Tag några män
ur ledet och pröva. I nio fall av tio skola de oförstående och
liknöjda gå förbi en god målning eller ett skulpturverk. Nästan lika
ofta skall den utmärkta musiken vara dem en främmande
tillsluten värld, och endast de färre skola av egen drift förmå sig att
läsa en god bok. Men av scenens gripbara framställning skola de
sannolikt alla känna sig fängslade och medryckta, alla skola de
finna nöje däri och alltid i någon mån låta sig vinnas för
dramats skönhets- och idévärld." Ingen skall kunna förneka
sanningen i dessa Stenströms ord.
På botten av all modern pedagogik Ligger ju en strävan att
göra kunskapen levande. Och intet bildningsmedel förmår
därvidlag prestera ett bättre resultat än teatern genom sin åskådlighet
och genom sin förmåga att lätt och kraftigt påverka fantasin.
Vilken kulturhistoria är mera populär och fängslande, än den
som scenbilderna uppvisa. Hur mycket njutbarare för flertalet
människor är icke den levande plastiken framför den döda
skulpturen. Operan anses ju allmänt för ett medel att popularisera
musiken. Och själva dikten slutligen, människoödena och dramats
lärdomar, hur mycket starkare och mera gripande verka de icke
från scenen än från boken, den torra berättelsen. Även dessa
påpekanden äro fullt riktiga, och de ha icke förlorat sin sanning
därför att även böckerna under senare år börjat fängsla och
intressera människorna, och ej minst arbetarna, vida mer än tidigare.
Tvärtom. Böcker och teater komplettera varandra på ett utmärkt
sätt.
Teaterhistorien ger också otaliga exempel på teaterns makt och
förmåga att göra intryck. Den engelske skådespelaren Catly fick
en gång efter en föreställning av "Kung Lear" sig tillsänd en
gåva av 200 pund från en anonym åskådare, som förklarade sig
räddad från den synd, som är barns otacksaimhet. Om Ibsens
"Gengangere" vet man ett flertal fall, då den gripit och upprört
åskådaren i en grad, som burit följder. Att en Holbergs och
Moliéres samhällssatirer icke voro utan god verkan bevisas bäst av
den utomordentliga förargelse, de väckte på håll, där man kände
sig träffad. Och många i)jäser ha spelat rätt betydande politiska
roller.
Det har vidare funnits tider, då teatern blivit använd som ett
verksamt medel i religionens tjänst. Redan det gamla grekiska
dramat avsåg att påminna om gudarnas makt över människorna.
Medeltidens mest odlade dramatiska form var mysterierna med
ämnen hämtade uteslutande frän bibeln och helgonkrönikan, och
ännu långt in i nyare tid gjorde teatern exempelvis den spanska
kyrkan ovärderliga tjänster. Vilket allt visar, att religion och
teater alldeles icke behöva vara fientliga begrepp. "Teatern kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
