Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1927 - Carleson, C. N.: Tidevarvens arvlåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
C. N. CARLESON
ligga innesluten i en handskrift, nämligen att dess värde växer med
forskningens framsteg; den kan få värde för ändamål, som samtiden
knappt anar. Så har varit fallet med ’ ’silverbibeln" (codex
argen-teus). Utan den skulle vi icke äga något nämnvärt litterärt
minnesmärke, varpå vi kunde bygga vår kunskap om de äldsta, mycket
närsläktade germanspråken i de första århundradena efter Kristus,
knappt mer än några runstensinskrifter, enstaka glosor inströdda i
texten hos Tacitus i hans verk om germanerna och ett knippe
uråldriga skandinaviska låneord i finskan; särskilt om de gotiska
formerna skulle vi veta nästan ingenting; vad arkiven bevarat
hjälper oss nu att bättre än eljes varit möjligt skapa oss en
föreställning om "folkvandringstidens" ödesdigra sammanstötning mellan
Medelhavskulturen och germanfolken.
Då Anders Uppström för sextio à sjuttio år sedan efter resor till
handskriftsorter utomlands omsider kunde återställa texten i
Wul-filas’ bibel, hade han därmed utfört en arkivalisk bedrift, som
ställer sig vid sidan av Tischendorfs ryktbara bibelfynd i ett
Sinaikloster (Codex Sinaitiens). Den gren av språkforskning, som
benämnes "germanistik", hade fått en ny och givande källa att ösa
ur, och denna arkivaliska och vetenskapliga bragds värde för
språkforskning och tolkning av andra handskrifter på germanskt
tungomål spåras i våra dagars editioner av och kommentarier till dem.
D.et hade dock kanske hängt på ett hår att dessa dokument blivit
för alltid bortsvämmade eller ända till oläsbarhet fördärvade.
Kanhända det utsökt vackra och dyrbara originalets skönhet hos
"silverbibeln" — bokstäver i tennfärg på chokladbrun botten — hjälpte
till att skydda det. I viss mån kan det betecknas som ett
"boktryck", ett stämpeltryck nära ett årtusen före Gutenberg. Ännu i
mitten av förra århundradet var handskriften defekt och det synes
ha berott på en ren slump att tio blad, som plötsligt hade försvunnit,
åter kommo till rätta och då lyckligtvis i händerna på en kännare
och forskare som Uppström. Man förstår då vilken stor tjänst ett
vaket, levande intresse för urkunders och akters bevarande och
omsorgsfulla skötsel kan göra eftervärlden, då jag nämner att
Wulfilas-bibelns ursprungliga text daterar sig från 300-talet, en text som
sedan ingick i den från 500-talet härstammande "silverbibeln";
specialister i alfabetens historia kunna dessutom här studera ett försök
att anpassa grekisk och latinsk skrift efter det äldre runalfabetet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
